torsdag, september 20, 2012

Jag fattar liksom inte hur kärlek alltid kan verka så gött i alla sånger, texter, filmer och allt det där andra. En gång sjöng en Lars "ta min hand jag följer dig vi ska åt samma hål: härifrån" och jag tyckte det var så jävla fint. Sen träffade man Lars några år senare och då var det liksom lite mer att Jag gick efter honom och ropade "men ta handjäveln dååååå", och han bara gick (därifrån).

PUNKT.


Inga kommentarer: