tisdag, september 18, 2012

Drömmen och flykten


Framförallt ser jag mig själv i förgrunden av dramat. Sittandes under ett träd. Och jag faller så jävla gärna ner i hålet. Typ som Alice fast jag bara väljer det om och om igen. Drömmen. Drömmen. Den eviga jävla drömmen. Ibland brukar jag även referera till drömmen som flykten. Dom går liksom hand i hand, den senare dock lite sannare än den tidigare. Och det började ju när du började försvinna. Jagandet efter en lite göttigare känsla i bröstkorgen. Flykten från jobbigheten: det är lättare att se med lite tid på nacken att galenskapet, cirkusen och slutspurtsflykten faktiskt inte bara hade en utan två gemensamma komponenter: JAG och DU (VI). Och dom andra är bara stackars jäkla statister som hamnat alldeles fel i jakten på sin egen framgångssaga.
Förlåt för dåligt betalt, mögliga mackor och brist på kollektivavtal. Jag hoppas det känns bättre om jag säger att vi led allihop.


Inga kommentarer: