måndag, juni 18, 2012

Jag saknar dig helhjärtat

Ok. Så här är det. Jag kan liksom inte komma på varför jag ska gråta. För det kommer aldrig finnas en tid när det känns enklare. Så varför ens börja när det inte finns något slut?

Det är bara tomt. Och det gör bara ont. Och det är jobbigt varje sekund. Jag vill bara ringa. Nu, nu och nu vill jag ringa. Höra dig säga att det blir bra. Jogga efter mig när jag ska gå och krama mig medan jag säger "meen paaappaaa". Vi var ju ett team du och jag. Och nu måste jag jobba för två. Nu finns det bara jag kvar av oss. Det finns inte en sekund som är rolig. Hundra procent nattsvart. Hundra procent krossat hjärta. Jag bara lyssnar och lyssnar och lyssnar på musiken. Stirrar i backen. Stirrar in i ingentinget. Letar lite mening. Letar någonstans där jag kan sätta fötterna. Vandrar i cirklar tills jag hittar hem.



1 kommentar:

Karin sa...

kära Hanna! Nej, det går inte över. Det kommer att göra ont framledes också. Men skillnaden är att du så småningom kommer att få små stunder där det lättar, där du ser att det sorgerum du sitter i har ett fönster, som sen går att se ut igenom och sen öppna på glänt, så att det hörs lite ljud utifrån, och sen upptäcker du en dörr där du kan glänta på brevlådan en kort sekund, och sen öppna, stänga, öppna, stänga och sen kanske gå ut en stund - rummet med sorgen finns kvar i ditt hjärta och där gör det alltid ont. Men det finns mer...
stor kram
Karin