torsdag, november 24, 2011

Knopparna blommar på träden längs min gatan.
Men tiden stannar.
Och sångerna fortsätter spelas.
Och benen fortsätter dansa.
Och du fortsätter gå.
Det är steg som inte tillhör mig.
Det är toner jag hört förut.
Det är slaget över från ena sidan till den andra.
Ett ögonblick utan mening.
Ett ord jag inte kan stava, och två dörrar bort.
Det är att skrika för döva öron.
Det är att förlora sig själv.
Det är att ropa "nu jävlar kör vi!" inne på ICA under pensionärstimman.
Meningarna når inget slut.
De tar ifrån någon annan.
De tar ifrån dig.
Och nu har jag hur jävla mycket som helst.

Inga kommentarer: