tisdag, november 29, 2011


When you reach out your hand and only the wind is there liksom.

torsdag, november 24, 2011

19 år. 24 år. En människa som inte lyssnar.
Det kunde ha varit du: en gång till.

Knopparna blommar på träden längs min gatan.
Men tiden stannar.
Och sångerna fortsätter spelas.
Och benen fortsätter dansa.
Och du fortsätter gå.
Det är steg som inte tillhör mig.
Det är toner jag hört förut.
Det är slaget över från ena sidan till den andra.
Ett ögonblick utan mening.
Ett ord jag inte kan stava, och två dörrar bort.
Det är att skrika för döva öron.
Det är att förlora sig själv.
Det är att ropa "nu jävlar kör vi!" inne på ICA under pensionärstimman.
Meningarna når inget slut.
De tar ifrån någon annan.
De tar ifrån dig.
Och nu har jag hur jävla mycket som helst.

måndag, november 14, 2011

#mittnyaliv

Ungefär 14 dagar av total förvirrning har passerat. Halvsovda nätter, passivitet, självömkan, jagförträngning och matvägran.

Det är inte ok, och nu är det slut på det.
Nu är det jag igen: och jag börjar med att nalla en kopp kaffe från grannen. För det är så jävla jag det kan bli. #mittnyaliv

Nour sa det där jag inte kunnat sätta ord på.


söndag, november 13, 2011

Louise gånger ett.




Stanna tiden.
Låt inte löven falla.
Låt inte kvistarna fastna i vinden och piska mot mitt fönster.
Låt inte allt rusa förbi.
Låt mig ta ögonblicksbilder.
Låt mig höra nyanserna i din röst.
Nu är så värdefullt.
Så satans värdefullt.

fredag, november 11, 2011

Unga simmare.

- Vad tänker du på?


- Inget särskilt - hur ljuset faller över smulorna på bordet.

- Jag förstår dig inte.


Jag är där var livet går på rundgång.

torsdag, november 10, 2011