söndag, januari 09, 2011

Fx

Jag vill egentligen plocka fram de där låtarna.
Spela dem lika högt som jag gjorde då, och dansa framför spegeln i brist på annat sällskap.
Men det är något skrämmande med dem.
Låtarna och det faktum att jag sedan igår faktiskt känner en liten "1-0 till mig"-feeling.
Det är en känsla jag vill vara kvar i.
Den är viktig.
Den är något helt nytt.
I det sammanhanget är musiken en lockelse över till andra sidan.
Sidan där jag inte bara har förlorat matchen utan även blivit bänkad.
Sidan där jag stirrar tomt i väggen och försöker sitta still trots att hjärtat slår panikartat i bröstet.
Att lyssna till de tonerna är och har hela tiden kunnat räknas som ett sluttest.
En tentamen i självständighet.
Det enda provet i världen jag inte kan öva inför.
Där vägen faktiskt är målet.
Där betyget bränt hål i papperet: Fx -Otillräcklig, komplettering möjlig.
And the beat goes on.

Inga kommentarer: