söndag, januari 02, 2011

2010 - och vilket år sedan!




Fy fan - så skulle jag vilja summera 2010.

Jag har bott i Managua. Legat på sjukhus med en slang in i armen. Åkt evighetslånga bussresor och tittat på apor genom fönstret. Med en av mina finaste.
Jag har skrapat ihop bilder. Tvekat. Bestämt mig och bestämt mig igen för att till slut få det där antagningbeskedet jag trodde jag aldrig skulle få.
Jag har hånglat på en trappa i sommarnatten och min mamma hämtade mig medan du liksom jag kände skammens skugga följa dig inte bara hela vägen hem utan hela vägen och tillbaka.

Alla de där knasiga jobben. Fantastiska Broöppning var ett av dem, och du flirtade med fotografen. Med mig. Och jag föll som en fura. För fräknarna på din näsa. För ögonen som talade om äventyr. För ungdomligheten jag saknat och äntligen återfunnit.
Sen kom Sundsvall och ångesten. Skolådan som blivit mitt hem. Ryggen som aldrig slutat värka och ögonen som aldrig slutat gråta. Den där insikten om att jag nått ända fram - till början. Den är skrämmande och härlig på samma gång.

Fy fan.

1 kommentar:

-emma- sa...

störtbra summerat.