onsdag, september 15, 2010

Makten och rädslan.

Där jag brukade gå. På gator där jag alltid kände mig säker. Där jag aldrig tittade mig över axeln om jag hörde steg.
Där tvingas mina vänner nu vara rädda, och även jag, när jag åker hem. Och jag blir så arg och frustrerad. För jag vill inte vara rädd! Jag vill vara orädd och gå på vilka gator jag vill. Utan att någonsin behöva vända mig om. Utan att behöva bry mig om tid. Utan att behöva bry mig om dig som kanske inte vill mig väl.
Det är idioti att måsta vara rädd för det som kanske aldrig händer.

Här.

Inga kommentarer: