tisdag, augusti 24, 2010

Skrivkrampen

Jag vet att det inte riktigt märks, men jag har fetaste skrivkrampen. Att försöka skriva bort den är alltså min självmedicinerade behandling av problemet. Orden som behöver komma ut sitter nämligen fast kvar där inne. Precis som den där proppen i avloppet som inte ens försvinner med hjälp av klorin. Precis som att det känns för äckligt att bara öppna locket och låta sörjan rinna ut känner jag dito inför den emotionella sörja som placerat en propp någonstans mellan min hjärna och mina fingrar.
Jag vet helt enkelt inte om jag ännu är redo att läsa orden jag egentligen behöver skriva. Sanningen. Svart på vitt. Om hur ont det egentligen skulle göra om jag vågade andas tillräckligt djupt. Om sveket. Om alla blickar jag undviker.
Det är ord som är nära och påtagliga. Det är känslor som jag snart inte längre kan undvika känna. Det är, det det är, och det äter sakta upp min kreativitet.
Jag vet att det är enkelt och inte svårt, men med tillräckligt många symtom för bokstavskombinationer har jag iallafall fått förstå att det för mig betyder det motsatta. Därför behöver jag rensa i några dagar till för att kunna berätta det uppenbara.

Inga kommentarer: