måndag, augusti 23, 2010

Det här inlägget handlar om kärlek.

Det kändes bra att få träffa dig igen.
Att vi fick sitta ned, känna av varandra och känna av situationen.
Det fanns dom som trodde att vi var där tillsammans.
Det sved till lite när jag då insåg att vi även för andra hunnit bli en självklarhet.
Du höll min hand och jag viskade att jag saknar dig.
Du tittade upp från andra tankar och nickade.
Jag kunde se att du förstod att jag inte gav upp dig,
att jag inte lämnat skeppet av fri vilja,
att jag kände mig maktlös,
att jag önskat oss en annan situation,
att jag egentligen ville stanna kvar.
Det skulle inte finnas några frågetecken kvar när vi sa hej då.
Korten skulle ligga på bordet.
Trådarna skulle vara utredda.
Inte för att gå vidare från varandra utan för att kunna gå vidare tillsammans.

Det kändes bra att få träffa dig igen och bringa klarhet i dunklet.