måndag, juni 21, 2010

Aldrig någonsin riktigt hemma.

De senaste månadernas ingenting verkar inte vilja närma sig det slut jag tidigare hoppats skulle ske denna vecka. Tryggheten som tidigare varit så påtaglig lyser med sin frånvaro till toner av Elvis Costello och Stefan Sundström. Inget drag verkar smart att göra. Det enda som finns kvar är att försöka hålla sig ovanför ytan tills stormen lagt sig. Lugnt sprattla tills luften åter finner sin väg ner i mina astmaplågade minilungor.

En näve näring

Inga kommentarer: