fredag, april 16, 2010

En dag.

Billigt lunchställe bakom knuten här i Altamira.

Quesadillas, min favoriträtt!
Alex och Johanna tog burgare.
Det där är Coca Colas vatten och det är lika äckligt som företaget, och tyvärr säljs det överallt.
Middagsstället tillhörde ett av de mer traditionella och tillhör ett av de mer populära i Managua. Maten är god här, men inte så varierad. Kött eller kyckling, grillade bananer, grillad ost och gallopinto (ris och böner) äter vi dagligen.
Vi lyxade lite eftersom det var tjejernas sista kväll i Managua (kom tillbaka!). Jag hade t o m på mig skjortan jag shoppade under dagen.
En lite tråkig grej på det här stället var att många försökte sälja saker och hundar försökte tigga mat (den här stackaren och hans vän lyckades eftersom de såg så slitna ut, jag kunde inte stå emot den här gången).
Efter maten gick vi och köpte frukt.
Ingen av oss har hittills lyckats klura ut vad de gröna frukterna/grönsakerna till höger i bild är. Någon som vet?
Föreståndarinnan

Vilken dag i Managua. Efter välförtjänt lunch tog vi ut pengar och gick hem för att lämna kameran. Vi skulle åka till en galleria en bit utanför stan där Alex skulle försöka hitta nya skor. I första butiken hittar både hon och Johanna ett par som båda gillade så det köpte var sitt. Alex blev helt till sig av shoppingendorfiner och vi andra trillade snabbt i samma fälla. Visst att marknaden är mysig, men att vara i en galleria bland läppstift från Dior och skor från Nine West tillhör inte direkt samma vardag här som hemma. Det blev helt enkelt en liten trip down memory lane och ut kom jag med en ny skjortklänning som jag antagligen inte hade köpt hemma, men som bland alla tofflor och smutsiga shorts jag annars bär här verkade så fantastiskt snygg att jag var tvungen att köpa den (350 cordobas på rea!).
Yra av glädje åkte vi hem för att möta upp David för en trevlig middag som avslutades med fruktmarknad och promenad hem. På vår gata träffade vi dessutom en man som frågade David om han fick gifta sig med en av oss, han kunde inte träffa någon här eftersom han inte var så snygg (?!) sa han. David sa tack men nej tack och vinkade snällt av honom vid vårt hus dit vi gick in för att spela kort och äta grapefrukt resten av kvällen. Jag började på topp och avslutade på botten och Alex och jag hann (medan David försökte bestämma sig för nästa drag) räkna ut samhällsstrukturer samt skriva en bok om ämnet. Inget går särskilt snabbt när en tänkare är närvarande.
Inatt åkte tjejerna, vilket jag var medveten om, men jag märkte ingenting. Inte ens när nyckeln kastades in genom gallret. Deras buss går mot El Salvador där de ska spendera två nätter innan de åter sätter sig ner i en buss för att färdas till Guatemala. Huset kommer bli tomt utan dem, men jag tror att trots att jag avslutade på botten i spel avslutade vi på toppen i kärlek. Så nu blir det nya tag i Managua. En ny dag, en ny möjlighet, en ny klänning.

2 kommentarer:

Alex sa...

haha ÄLSKA inlägget, speciellt hunden hahaha!! stackars krake...

Lisa sa...

mums med frukt!