måndag, februari 22, 2010

När väggarna inte kunde krypa närmare bestämde jag mig för det enda rätta: Att besegra ensamheten, ta mig samman och gå till gymmet. Om jag kunde hitta mitt gymkort alltså. Det kunde jag inte. Inte ett spår av något annat än D's som av någon anledning ligger så prydligt hånfullt i bokhyllan som om han vilken minut som helst skulle klampa in genom dörren och föreslå ett träningspass. Jag har vänt upp och ner på varenda pappersbit i lägenheten de senaste 45 minuterna, lagt märke till att D även glömt hela sin mapp med viktiga papper samt hunnit städa av bara farten, och ändå inte hittat det. JÄVLA SKIT. Jag är dömd. En tom lägenhet, bara tråkiga uppgifter kvar att göra innan resan och inget gymkort.

Gaaaaaah!