lördag, februari 20, 2010

moln moln moln



Så var väggarna åter blanka. Så hade den breda sängen förvandlats till en madrass på golvet. Så hade ensamhetens hand grabbat tag i min.
Andra sidan jordklotet känns precis lika långt borta som det låter. Lika långt borta som jag just nu håller alla viktiga "innan resan"-måsten. Jag tittar rakt igenom dem, alltså existerar de inte. Istället lämnar jag plats för vita moln, rosetter och kakor med glasyr. Simlpa ting och aftonbladet.
Det är lättare, de väger ingenting.

4 kommentarer:

TuvaMinnaLinn Vintage (a love story) sa...

Focusera på känslan när ni ses igen.
Och påminn dig själv om hur lyckligt lottad du är som har någon att sakna och längta till, alla har inte det.

(jag brukar göra så, och vissa minuter hjälper det)

Cesarito sa...

Känner igen känslan, så kände jag alltid när K o jag bodde ifrån varandra...

Lisa sa...

Jag vet hur det känns. Men man får tänka på att man har varandra och vara glad över det och sen kommer det känna extra fint när ni ses nästa gång och så vacker bild ju! Moln är fina.

Em! sa...

åh!