onsdag, januari 20, 2010

Min kropp är på semester

foto: karl lagerfeld

Jag befinner mig i storlekshetsens ingenmansland. Min alldeles för normalstora kroppshydda är varken tjock eller smal, spinkig eller fet, den är bara helt lagom och bortglömd. I en värld där man jämför späda tonåringars kroppar med överviktiga vuxnas kan ju snabbt konstatera att något gått snett, och att allt bortom det svartvita har glömts bort, blivit odefinierbart, en smula tråkigt och karaktärslöst i modevärlden. Mode har alltid handlat om motsatser och vad är egentligen motsatsen till normal? Hur ser ett onormalt mode och kroppsfixering ut? Är det där vi befinner oss nu medan jag semestrar i ingemanslandet? Är det så att det är min tur härnäst? Eller är jag överentusiastisk? Överentusiastisk och übervanlig!

3 kommentarer:

Felix Vincent sa...

Jag tänkte att jag var något i den stilen, till jag provar byxor. Vill jag ha byxor som är "min stil" får jag räkna med att midjan är alldeles för stor för att jag ska ha den längd jag vill. Helt omöjligt!

Nanó sa...

Modevärlden är konstig och ibland bara så fel. Därför tror jag inte att jag kan säga att jag uppskattar den längre. Trist med all fixering vid extrema motpoler vad gäller kroppshyddor. Ordet "lagom" existerar liksom inte i den världen.

TuvaMinnaLinn Vintage (a love story)w sa...

Hmm...jag är också där, varken antingen eller. Lite störigt nästan, mest kan jag känna det med min längd, 170 är för långt för att vara kort, och för kort för att vara långt. Tur att man har stora fötter iaf, det kan ingen ta ifrån mig.