tisdag, januari 05, 2010



Jag drömmer om ständerna i Nicaragua, om brev som gärna hade fått komma fram igår och dagar som gärna får gå snabbare. Tanken på att rymma iväg ett tag har aldrig känts så lockande som när hyn inte längre är slät utan utan fylld av sprickor skapade av den bitande kylan. Tanken på att äntligen få lära mig spanska. På äventyret och samtidigt tryggheten av ett fast jobb, som egentligen inte är min verklighet, men jag är iallafall en del av den. Jag tänker på allt jag lärt mig och vad jag kan göra av det på plats, och hur mycket jag redan nu ser fram emot att visa upp det. Jag tror nämligen att det här kommer bli jättebra, jag tror att det stundom till och med kommer bli underbart. Den tron, den lever jag på när kylan biter mig i huden och jag känner mig som satt i ett fängelse inomhus.

Inga kommentarer: