lördag, februari 28, 2009

fredag, februari 27, 2009

En dag i parken

I Sucre finns Paris.
Alex och Ida
Det ar ofta ursprungsbefolkningen som har dessa jobb berattade Ida och Alex.
Det ar manga vilda hundar har, hittills ar alla valdigt snalla.
En duva sprang forbi.
Om La Paz var valdigt traditionellt sa ar Sucre valdigt konservativ. I La Paz fanns mer av de traditionella tygerna osv samt storre marknader. Har i Sucre far jag en kansla av att det ar valdigt turistanpassat.
Internetcaféer overallt, turistresturanger och utestallen. Hostelet vi ska bo pa i tva dagar nu var typiskt for backpackers, men frukost ingar och det finns varmt vatten sa vi bryr oss inte, vi ska ha semester for tva!

OnskaERlista

Idag jobbar vara kara vanner hela dagen och regnet star som spon i backen (forvanta er inte att jag ska vara brun nar jag kommer hem kara vanner, det ar varvader har), sa jag och A spenderar dagen med att internetta.
Det vi gor har ar inte sa mycket annorlunda motfor vad vi gor hemma an sa lange, forutom att vi gar mer, pratar spanska och ater nastan alla storre mal mat pa resturanger. Ikvall ska dock vi dock ta in pa hotell och da aven passa pa att planera lite pa egen hand.


Ni tankte jag skicka
en liten fraga till min kara familj dar hemma, namligen: vad vill ni helst att jag koper hem at er om ni far valja?

Det finns:
Tyger (de skulle funka som storre dukar), orngott, hangmattor, smycken, sjalar, mossor, trojor, ponchos. (det mesta som ar stickat)
Det finns aven prylar som fia med knuff, schack, peppar- och saltkar, koppar osv.

Om ni ar extra sugen pa nagot sa skriv garna det har nar min mobil inte fungerar och internet ar lite segt for att orka kolla alltfor manga sidor.

torsdag, februari 26, 2009

Carmensita cocinó comida rica

Ida och Carmen lagade den godaste maten jag atit har hittills, hemmagjorda hamburgare, potatismos och tomatsas (typisk boliviansk kost).
Vi hjalpte alla till.
Kachuchin ville smaka.
Nu ar vi framme i Sucré. Bussen kom fram halv sju imorse sa jag ar trott och sliten i hela kroppen, men staden ar otroligt vacker och hittills lugnare an La Paz sa jag aterhamtar mig snabbt.
Carmen erbjod mig och David att bo hos henne, men hunden, pappan som kommer dit sju varje morgon och de tunna vaggarna tar oss istallet till ett hotell den har gangen, mitt stackars huvud behover namligen lite vila fran alla ljud och intryck.


Igar sprang David och jag runt i La Paz pa jakt efter en bok at hans vard, efter att ha letat i en timma rakade jag saga "David, jag ar uttrakad". Pa under en minut satt vi i en taxi pa vag hem igen, jag tror att han hellre dor an att later mig ha trakigt ibland.

onsdag, februari 25, 2009

Tre gringos i Festivalkaoset



Utsikten ar fantastisk

Vi rakade hamna mitt i vatten-/skumkriget.

foton:
Ida

ps. mamma jag svarar i samma inlagg som du kommenterat i! ds.

Middag for tva plus tva, ganger tva.



David lyckades valja godast mat.
Den har resturangen sag trevlig ut, men portionerna var minimala och vantetiden lang.

hey baby give me some sugar!

Jag mar oforskamt bra (har bara lite problem med huvudvark), kanner knappt at hojden alls (La Paz Ligger pa 3600 m) jag dansade uppfor backarna redan forsta dagen. Andreas daremot ar sjuk och ligger hemma och forsoker vila upp sig infor nattens bussresa mot den vita staden (Sucre) som gar pa 12 timmar. Forhoppnings kommer vi alla ma lite battre dar.
I Sucre handlar vistelsen mycket om mat och det finns en chokladfabrik dar sa jag ska forsoka kopa med mig hem for alla att smaka.

I ovrigt forsoker jag kopa sma presenter och ting at alla, utbudet pa tyger, stickade klader och smycken ar stort och inte allt for dyrt. Eftersom nastan allt ar stickat med alpacka sa kliar inte kladerna heller, ett stort plus tycker jag som gillar att ha stickade strumpor.

ps. Joel vi saknar dig! Sag till om du vill ha nagot harifran! ds.

tisdag, februari 24, 2009

Frukost i La Paz

For cirka 10 kronor fick vi nybakat brod med marmelad och kokate.
Cafet var otroligt mysigt.Det magiska teet.
Den ultimata frukosten!

gömda sanningar


Jag har hållit mig lite i bakgrunden under diskussionerna av Liza Marklunds Gömda, iallafall här på internet, men det är en sak som jag inte kunnat sluta tänka på.

Sanning är för mig något som står till var och en att skapa. Det finns tusen sanningar av varje aspekt. Vi ser olika detaljer, vi hör olika saker, våra erfarenheter skapar enligt mig den sanning vi ser genom våra ögon.
Därför tänker jag att Gömda är sann vare sig alla detaljer stämmer eller inte, för i mina ögon är inte detaljerna det viktigaste. Det viktigaste är vad boken berättar, och jag tror att den berättar en historia som är sann för alldeles för många kvinnor i det här landet och i den här världen. Då spelar det ingen roll vilket hotell dom bodde på, exakt antal slag hon fick eller antal gånger hon flydde.
Sanningen för mig ligger i att slagen (fysiska som psykiska) ägde rum.

måndag, februari 23, 2009

Första dagen i La Paz - Karneval







Det ar karneval i La Paz med manniskor och musik overallt. Vi blev attackerade med vattenballonger och skum var vi an gick (det harda livet som gringo).
Annars har vi pussats hur mycket som helst, tuggat blad och atit spannande frukter, tanken pa att aka hem excisterar inte!

... and then they were two...

Jag är lite sur på kvinnan i mitten där, hon snackar en massa gojja om att inte bo i norrland under sommaren.
Hur ska vi kunna ha fantastiska utekvällar med för mycket sprit och för höga klackar utan dig? Vem ska vara arg på mig när jag glömmer ringa? Vem ska styra ihop festen? Vem ska diskutera feminism på en nivå som får oss andra att känna oss som högstadieelever?

Jag gillar det inte, jag gillar det inte alls! Inte okej att banga på norrland!

söndag, februari 22, 2009

Vem får vara förebild?

foto; Tora

Jag tycker att Clara skrev ett intressant inlägg igår, som handlar om pressen att vara en bra förebild.

Vad är det egentligen som gör att vi tjejer har större förväntningar på oss att agera bra förebilder, jag kan ju direkt erkänna att jag tänker likadant när jag ser bloggar som t.ex nivetvemsomtjänarmassor (vilket i och för sig även beror mycket på våra otroligt delade meningar politiskt).
Har alla de här tusentals åren av kvinnoförtryck gjort oss så utsvultna på kvinnliga ledare och förbilder att vi nu skapat ett okontrollerbart begär efter starka pers0nligheter? Samtidigt får hon ej vara för starka eller utstickande, hon måste vara perfekt enligt alla tidigare och senare definitioner.
Inte för tjock, då utstrålar hon ohälsosamhet, men inte för smal heller får då stödjer hon rådande ideal. Hon får inte vara för rik, då går trovärdigheten förlorad. Har hon för fula kläder är hon tråkig, är de för snygga blir hon en bimbo och är de för androgyna är hon gay.

Finns det egentligen någon som klarar av att fylla kriterierna? Söker vi någon ny slags Eva Peron? Får den ens finnas kvinnliga förebilder 2009 eller är allt helt enkelt bara en fortsättning på vår konstanta maskerad?

lördag, februari 21, 2009

Bolivia - here I come!

foto David
foto David
foto alex

Nu börjar min resa mot Bolivia. På måndag cirka 00.30 landar vi i La Paz där vi ska stanna några dagar, för att sedan åka till Cochabamba där vi kommer spendera mest tid.

Jag ska försöka uppdatera
så mycket som möjligt, jag tror att jag kan vara så självsäker att jag kan säga i pincip dagligen så håll utkik!

Not while I'm around



Jag måste berätta att jag fick rollen som Toby (pojken i Sweeney Todd) precis som jag ville! Det har ju börjat bli min grej att spela det motsatta könet nu känner jag, tredje föreställning i rad nu.
Vi hade från början pratat om att göra om karaktären till en liten flicka, men har sedan ändrat oss för att undrlätta för publiken, och jag känner helt ärligt att det för mig personligen är lättare att göra en rolltolkning av Toby.
Grejen med små pojkar (som jag har lite svårare att hänga med på) är dock att dom kan ta otroligt höga toner. Så min kära låt går alltså upp till Ass (jag kan ju ta högre, men det är egentligen sällan en sopranlåt går över Ess om det inte är en aria). När jag sjunger kommer det alltså mer ut små ljud än ord just nu men... skam den som ger sig?

fredag, februari 20, 2009

We did it!

Jag kan inte hjälpa att det känns lite tabu att skriva det jag ska skriva nu (även fast det inte borde göra det) men minst hälften av mina läsare kommer förstå hur fantastiskt det är so here we go:

Jag har fått mens! Min kropp och jag har lyckats synka oss så jag fick den (trots att jag inte skulle) innan resan. Jag kommer alltså att slippa den medan jag är på plats.
Fattar ni! Inget behov av att ha toaletter i närheten hela tiden, inget dåligt humör, ingen uppsväld och känslig kropp.

Helt jävla underbart!

Ekologisk utmaning 2009


De 3 bästa sakerna;

Jag utnyttjar kollektivtrafiken till så stor del som möjligt.

Jag äter nästan bara vegetarisk mat och köper alltid det ekologiska alternativet när det finns.

Jag shoppar i till stor del från secondhand och håller koll på kläder i ekologiska material.


De 3 sämsta sakerna;


Jag är frusen och gillar att ha det ljus runt mig, därför är alltid lamporna tända och elementet uppvridet.

Jag glömmer alldeles för ofta min tygpåse när jag handlar.

Jag har en ful ovana av att vara otroligt kräsen med mat, och kan därför tappa aptiten mitt i en måltid, därför kastar jag alldeles för mycket mat.


3 saker jag vill bli bättre på;


Att sopsortera, jag gör det till stor del, men jag vill att den delen ska bli ännu större.

Att tänka mer på vad som är i säsong när jag handlar mat.

Att bli smidigare när jag försöker få vänner att välja ekologiskt, jag har en tendens att bli lite dominerande.

Vad gör du?

torsdag, februari 19, 2009

bara 753 saker kvar att göra.


Nu har jag betalat räkningar och skrivit klart cv och personligt brev, rensat kylskåpet, dragit ut sladdar, och, och och...
Mitt huvud snurrar och anteckningar och komihåg-lappar ligger utspridda över mitt golv, imorgon måste nämligen allt vara klart för på lördag tar jag första etappen till Bolivia!