söndag, november 30, 2008

Idag inleds den tredje dagen av showande. En har tappat rösten, en har eksem i ansiktet, jag är peppad och alla är stressade.
Igår gjorde jag mitt första framträdande inför onykter publik, en annorlunda upplevelse vill jag lova, att måsta tävla med alkoholen och polarnas roliga kommentarer för uppmärksamhet. Sången blev satt åt sidan och fram med flirt och dans, allt för att hålla peppen på topp.
Vi har sett vad som funkar och vad som inte funkar, nu vill jag testa det.

fredag, november 28, 2008

Liten blir stor

foto: katrin rihm (från genrepet)
Efter ett ruttet genrep genomförde vi en strålande premiärshow. Jag är otroligt nöjd över mig själv och resten av klassen. Det enda som fattades var att få ringa David efteråt och hurra, han har ju kämpat med mig vid sidan om genom den här tiden, så det var tråkigt att han inte fick se resultatet.
Nu ska jag äta lantchips och sen sova för att åka till kramm och rodda halv tio imorgon (på morgonen). God natt!

... men det kommer bli bra.

Det är dagar som dessa jag önskar att jag slapp, när genrepet gått åt helvete och den jag vanligtvis berättar om min dag för inte finns närvarande. Bara det där att få säga "fan idag var jag inte riktigt nöjd med mig själv". För att få ut det ur systemet, för att gå vidare, för att se fram emot att nästa rep/föreställning istället går kanon. För att ha någon som nickar och säger att det kommer gå bra och för att för en stund tänka på något annat.

Premiärdagen


Ikväll är det premiärdags och ärligt talat börjar jag bli lite nervös. Senaste årets uppträdanden har till största del varit inför totala främlingar medans detta kommer bestå av motsatsen. Det är alltid lite nervigare med människor man känner, iallafall för mig, då kommer kraven krypande: Har hon utvecklats? Håller tonen? Sitter stegen där dom ska?
Det svåraste av allt för mig är att spela en roll inför vänner och bekanta, att spela Hanna gör en show, att inte fnissa igenkännande mot dem utan fortfarande hålla minen. Det är svårt, och det ska jag göra ikväll. Hoppas du kommer!

torsdag, november 27, 2008

Where did you go?

foton: Lina Wu
Idag har Ida (i bild med mig) gjort en intressant betraktelse.

Jag känner mig förföljd, av en låt, Take that´s låt "back for good". Den har nämligen en tendens att spelas på radion varje gång något sorgligt händer mig. Idag hördes den ur radion inifrån köket när vi åt frukost, och sist jag hörde tonerna satt jag i bilen med min lilla sjuka katt i knät på väg till djursjukhuset. Det känns härligt klyschigt och en smula ironiskt, nästan lite roligt, nästan så jag blir sugen på att skriva en lika klyschig kärleksdikt. Vi får se vad som händer...

onsdag, november 26, 2008

Mamma Mia

Kicki åt en mick
Therese meckade
Snart även Kicki och Emilia.
Jag var mest glad över att stå på scen.
Vi fyra.
Showen är igång!
Gimmie gimmie.
Does your mother know that your out.
Grand finale!
Ikväll slog vi ihop vårt rep med en miniföreställning och roddning, våra myggor, mickar, backdrop, ställningar, dansmatta etc har äntligen kommit så det var så dags att få upp det inför premiären. Halvvägs genom arbetet gjorde vi även en konsert i Mamma Mias ära, eftersom det idag är det officiella släppet av DVDn, vilket cirka femtio körer till i Sverige också gjorde idag klockan 18.00. För oss blev det mest ett rep inför premiären, och ett behövligt sådant, eftersom jag kände att jag behövde få känna lite nerver inför fredag.

We all miss him

Jag hade en liten undersökning om vilken header ni gillade bäst, och precis som jag trodde är det många som saknar min söta lilla pingvin, men kära vänner. Livet måste gå vidare, och det där pingvinen har nog tassat sig över bron vid det här laget. Dessutom försvann den headern med resten av mina foton (förhoppningsvis har iof David en kopia på sin dator) men jag kommer inte byta tillbaka. Iallafall inte just nu.

tisdag, november 25, 2008

Le sport, le make-up

le make-up
le rouge le fetsmink
Le Jimmi
le Suck it in!
Le rouge
le Lösögonfransar
le Sot
le Linjer
le Varma toner
le Nya Frisyer
le prova premiärklänningen

Idag kom en lärare från ådalsskolans hanterverkslinje (inriktning make-up) och lärde oss lite inför fredagens premiär. Jag är tydligen beige och passar i varma toner på grund av mina varma bruna ögon.
Jag känner ett styng av stress inför premiären eftersom HOF igår bestämde sig för att klippa om mitt solo och jag inte får träna till det förän imorgon kväll, men jag får ha le tålamod och le träna le hårt hela le kvällen imorgon.

Tillsammans

Jag saknar Markaryd, lite grann, ibland, särskillt när jag ser alla roliga showbilder från deras höstshow som går nu, eller när jag ser den här filmen från vår avslutning.

Jag kanske borde tillägga att jag förstår att unga tjejer som t.ex Blondinbella också är offer för idealen och att ansvaret inte är deras ensam, ansvaret är allas.

måndag, november 24, 2008

Go cheetah, get banana! Hey monkey, get funky!

Den här dagen har jag låtit gå i ultrarapid för att slippa tänka och kunna uträtta de uppgifter jag har inför showen. Det ena överlappar det andra och de fem minuterna jag spenderade ensam spenderades med en näsduk i handen.

För att inte gå ner mig helt köpte söta Kicki en goseapa till mig eftersom vi älskar apor, och då särskilt att spela apa.

Du åker iväg, men jag ska ingenstans.

Det gick ganska bra igår, eller hyfsat iallafall, jag lyckades somna alltså, trots att mina säng gav mig mer plats än på länge.
Ida satt med mig, jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, hela grejen känns som ett enda stort antiklimax. Jag har dig, du är bara inte här, och kommer inte vara på länge. Har jag något att vara ledsen för egentligen? Kanske.
Att vakna var värre, sängen gav större plats än på länge och jag hade ingen som höll mig kvar när jag försökte få oss att komma i tid. Jag var fri att gå, och jag gillade det inte. Jag gillar inte det här alls, jag bara accepterar det.

Allt.

söndag, november 23, 2008

Ibland blir jag arg, och ibland blir jag rasande. Till exempel när jag läser inlägg som detta. Man eller kvinna så klarar jag inte av att läsa om personer som puschar på för de sjuka idealen som råder idag, alltså alla normalviktiga som överhuvudtaget envisas med att diskutera viktnedgång och dieter (som något positivt) i sina bloggar.
Till kategorin hör då Blondinbella, Rightnow och Shecity som alla tillhör några av sveriges mest lästa bloggar, och då särskillt unga tjejer. Alla är unga smarta tjejer som helt enkelt inte inser vilken makt och vilket inflytande de har när de så enkelt diskuterar sin viktnedgång, sina osunda vanor, sina cellulitbehandlingar och hoppade måltider. "Nej!" tänker jag då, jag vill inte jämföra dina före- och efterbilder och säga vilket som är bäst, det bästa vore om du slutade och fokuserade på att förbättra idealen istället.


(jag passar även på att skicka iväg en liten ursäkt till avvisade kommentarer till äldre inlägg, jag råkade klicka fel, men de är läste och begrundade).

lördag, november 22, 2008

foto: Malin Tjernquist

Vi har officiellt gått in i vårt sista dygn tillsammans innan David sätter sig på ett tåg mot Örebro för att sedan åka vidare mot Stockholm och sedan Cochabamba Bolivia, men fem månader går fort för den som väntar, Eller?

fredag, november 21, 2008


För inte så länge sen låg jag på golvet och tejpade mina fötter för att kunna ta de fina skorna till en konsert, numer är fötterna så nötta och tränade att det inte ens går att få en blåsa på dem.

Mitt liv är slut, alla bilder och filmer från min dator är borta, detta trots att jag gjort en säkerhetskopia. Alla tränings- och showfilmer, alla bilder, alla påhitt, alla resor, alla fester. Allt.

hola.se/sceniskt

Nu har vår linje har äntligen fått en egen hemsida, den är lite roligare än den tidigare och det finns bilder på mig (mig mig mig!!!).

torsdag, november 20, 2008

Bra gjort mig själv!

Idag har jag tagit mig i kragen, dragit bort plåstret och grimaserat mig genom smärtan. Jag har mött mina rädslor och märkt att det inte fanns något att vara rädd för. Det har alltid funnits för mycket som ligger kvar, saker som gnager i mitt huvud, svunna tider som fortfarande finns kvar (om det ens är möjligt). Saker som jag helst vill glömma, men som behöver bearbetas, och jag tror helt säkert att idag var ett steg i rätt riktning. Dock med en lång väg kvar att gå, men med en bättre syn och ett mindre spöke att tampas med.


Som Tora sa; It's fäshion!

onsdag, november 19, 2008

Promo-pics

Disken



Stefan i min klass och hans kompis Anton har i helgen gjort några kortfilmer, just den här handlar om diskproblematik. David råkade också hamna med på ett hörn när han skulle hämta något i frysen samtidigt som de filmade, det är alltså bara sista klippet med honom som är regisserat.

Marmeladflickorna

Jag tror Tora hade haft något att säga till om det här om hon varit närvarande, antagligen mest på grund av den fyra cm låga klacken och avsaknaden av nitar. Street i klackskor.
Marmeladflickorna

En två! En två?


Idag jobbade vi så länge och hårt, missade halva lunchen och kom 45 minuter sent till media efter att ha pratat med Tora på telefon alldeles för länge (den enda person jag kan prata med i telefon i timmar utan att börja leta efter annat att göra) vilket var ganska precis vad jag behöver. Lite bollande av tankar.

tisdag, november 18, 2008

ingen tid att stanna

foto: david rosenberg


Just nu jobbar vi hårt. Det finns inte tillräckligt många timmar på ett dygn för allt jag behöver göra och jag börjar i ärlighetens vackra namn känna mig trött och sliten.
Jag tränar generellt sång och dans minst en timma var efter skoltid, sover mig igenom alla andra läxor och spenderar varje ledig sekund med David inför hans kommande flytt till Bolivia. Ingenstans där i schemat finns det tid för bara mig, för att ligga och göra ingenting, för att lyssna på mina älskade skivor eller för att ringa någon och snacka skit en timma, och jag saknar det. Jag saknar att göra något utan tidsbegräningsningar, men samtidigt vill jag inte ändra något. Utvecklingen och jag går hand i hand för tillfället, så jag gissar och vet att det jag egentligen ska göra, är att glida med. Så det är vad jag väljer, idag.

Did you know?

Visste du att det militära flyget står för tolv procent av den globala bränsleförbrukningen och att de totalt avger cirka 730 megaton koldioxid på ett år (dubbelt så mycket som hela Sverige använder på ett år).

I choose my choice

I dramans värld väljer vi vår framtid med sten sax påse.

För inte allt för länge sen pratade jag och Cicci om vår framtid, våra möjligheter och våra egna önskemål, vi pratade om viljan att utbilda oss samtidigt som vi inte känner att vi vill bli något särskillt. Vi frågade oss, måste vi bli något akademiskt? Måste vi bara för att vi kan? För i ärlighetens namn känner vi båda en press på att utbilda oss just för att vi kan, för att vi anses vara smarta tjejer och det är vad smarta tjejer borde göra.
Men nej, det är precis det här feminismen handlar om, friheten att välja sina egna val. Friheten att välja om jag vill jobba, vara hemma med mina barn, utbilda mig, eller vad som helst. Det handlar om vad jag vill och inte vad samhället eller könsnormerna kräver av mig.

Vem vet, jag kanske ändå sitter där om tre år och pluggar dag och natt för att få min magister, men då kan jag iallafall säga att jag gjorde det för mig.

måndag, november 17, 2008

Working it


Idag har jag haft en sån där äckligt produktiv dag, en dag av aha-upplevelser, nådda mål och inspiration.

Vi har börjat med koregrafin och kläderna till lady marmalade, som verkligen börjar falla på sin plats. Efter den jobbade vi med dikter på draman på så sätt att vi först analyserade vår text och bestämde vilken känsla vi ville arbeta med, sen läste vi upp dem inför varandra med feedback på vår analys. När alla läst upp sin text lade vi dem åt sidan för att börja gå runt i rummet med den känslan vi fick av texten, för att sedan lägga till ett passande läte och till slut läsa texten på det sättet. Väl genom detta fick vi helt sonika läsa upp dem inför varandra, och vipps hade alla läst upp en monolog utan att ens tänka på det. Otroligt smart och pedagogiskt sätt av vår dramapedagog att visa hur man enkelt och effektivt kan arbeta med sina texter.

Efter skolan dansade vi några stycken igenom läxorna vi fått, och jag är väldigt nöjd med att säga att jag kan dem nu, vilket betyder att jag kan börja arbeta med dem på riktigt. Sen gick jag även till stuvaren (mitt andra hem) och sjöng 45 minuter (15 min övningar, 15 min alla flickor och 15 min lady marmalade) och för första gången sen jag började med Alla Flickor kände jag verkligen att jag hade koll när jag framförde den. Jag visste precis vad som skulle hända härnäst i musiken och stegen satt klockrent, jag var inte längre Hanna som framförde en låt utan jag var Hanna som berättade en historia. En historia som jag lovar är väldigt spännande, så tack för mig, och för en fantastisk dag!

Idag inleds officiellt den sista veckan, och jag vet att det är fel att räkna ner och jag vet att jag borde tänka på något annat, men det går inte, för idag är sista måndagen, och det här Är sista tiden, iår.

söndag, november 16, 2008

Någon försöker lära sig photoshop del tre


Nu har jag och David suttit i en av skolans datasalar och nördat vid photoshop i alldeles för många timmar. Det finns tre syften och två anledningar till detta; (ett) För mig att lära mig photoshop (två) för mig att blogga (tre) för david att starta upp sin egen blogg inför flytten till Bolivia nästa vecka. Till anledningarna; (ett) för mig att inte bli galen av dataabstinens nu när min dator hålls gisslan av siba (två) för david att inte dö av internetabstinens när hans dator inte hittar något av näten från vårt rum.

Det här speglar lite av något jag och Ylva pratade om idag, om hur vi intensivt övertalar oss själva att vi älskar det lugna livet på landet, gärna genom att ignorera våra vänners (de bosatta i större städer) livliga historier om uteliv och trendiga evenemang.

snö of prästmon

foto: david rosenberg