söndag, augusti 31, 2008

Men du ser ju fräsch ut...


Okej, jag erkänner, att kalla någon för fräsch för sin ålder kommer aldrig att tas som en komplimang. Det vet jag efter igår.
PRO drack vitt och sangria, drog på sig knäskyddet under jeansen och vinglade iväg till kramm för att senare under kvällen tvingas stå ut med 40 plusare som vill battla mot dem. Jag hade en personlig fotograf (Clark Kent) och Cicci för nya skor för att orka sig igenom hela kvällen, men i det stora hela var det ändå en fin kväll, i ålderdomens tecken.

lördag, augusti 30, 2008

Även jag börjar bli lite till ålders och tankarna på barn och familj börjar växa, dock inte så mycket en längtan som en förberedelse. Hur vill jag uppfostra barnen? Hur ser en bra relation ut och så vidare.

Clara skrev idag om en av mina hjärtefrågor inför familjetiden, nämligen om könsroller och om hur vanligt det är med den rosa prinsessan och den blå prinsen.
Min stora förhoppning är att träffa en man som precis som jag tycker att det är viktigt att till så stor mån som möjligt undvika att behandla våra barn enligt könsnormerna. Inga dockor till prinsessan och inga bilar till prinsen, om det här inte är vad barnen själva vill, såklart. Servera dem inte en personlighet utan låt dem finna sin egen, och tills de kommit på vilken färg på skalan de är, välj ett lapptäcke.

Jag borde fan starta en modeblogg, jag ligger nämligen År före alla andra i modet. Jag fattade grejen med glasögon redan för snart sex år sen (nu kanske inte mina är så extrema, men det beror mest på att jag inte passade i dem).

Se mig som er guru, och köp en keps!

fredag, augusti 29, 2008

Ett år för sent

"Vid rösttrötthet bör sångaren undvika att lyssna på musik eftersom detta skapar en anspänning på stämbanden" Berättade min nya sångpedagog Emma idag.

Det är så skönt att höra att ens teorier stämmer ibland, jag vet inte hur många gånger jag tänkte detta när jag satt med på körlektioner i Markaryd under min tid med stämbandsinflammation. Jag älskar att veta bättre än mina pedagoger!

torsdag, augusti 28, 2008

stay clean, stay focused

En kopp till frukost, en till fikat och en efter lunch, två innan middagen och en innan läggdags. Rött, svart och grönt, you name it, jag dricker allt. Te är det enda som håller mitt liv samman denna vecka där jag inte verkar göra annat än att åka mellan skolan och jobbet. Imorgon gör jag min sista arbetsdag på mitt kära Folksam och vägen tillbaka till gymmet, danssalen och löpspåret inleds åter efter helgen. En vecka utan träning gått skrämmande obemärkt, men jag tror det har varit ett smart val att ladda med vila efter en sommars hårdträning. Dans-Åsa ska nämligen göra upp en individuell plan för var och en av oss, vilken för mig mycket möjligt kommer innebära massor av rygg, armar, mage och stretching. Klen överkropp och stela muskler är mitt signum, Det och te-koppen.

tisdag, augusti 26, 2008

Sommarens...

jag suger på min underläpp när jag läser, jag är min egen karamell.

...sommarpratare: Jag har lyssnat på P3 cirka 600 timmar i sommar, men inte hört en enda sommarpratare. Johan Hilton på kvällspasset är dock en av mina favoriter på redaktionen.

....resa: Jag gjorde bara en, den gick till Urkult med Emelie och Tora, det var perfekt.

...köp: Ett par kornblå joggingshorts för tjugo kronor, de har kommit väl till pass mer än en gång.

...utgång/fest: Kvällen med tjejerna och Jesper på Johan III. Jag hade keps, golvet lutade, Tora var pangfull och jag hånglade för första gången sen exet.

....soundtrack: Françoise Hardy - Tous les Garcons et les Filles, - Voila... (ett litet steg i min "om jag lyssnar tillräckligt mycket på fransk musik samt ser tillräckligt många franska filmer så kommer jag snart behärska språket"-plan.)

...klädesplagg: Jag är den enda personen i det här landet som har älskat sommarens väder. Mina monkii-jeans och den rutiga jackan jag fyndade på rean förra sommaren har kommit väl till pass mer än en gång.

...frisyr: Tangoknut.

...läsning: Även fast jag hatade slutet är Shanghai Baby det enda som livat upp mitt liv denna sommar. Det var sex, det var fest och det var pretentiös konst.

...konsert: Ranarim på Urkult med Åsa, svängig härlig folkmusik med en humoristisk touch.

...alkohol/dryck: Rött vin på Kramm, alla onsdagar, varje vecka, hela sommaren.

...glass: Carte d'Or fever for chocolate, den är t o m bättre än Ben & Jerrys Chocolate Fugde Brownie.

Mycket vill ha mer och fan vill ha fler.

Jag har träffat mig själv, jagat mig själv, tagit på mig själv, bara för att vakna upp och se någon annan försvinna från mig.

måndag, augusti 25, 2008

It's not the same!

Rollspel och lajv är inte samma sak, i lajv klär man ut sig och i rollspel sitter man vid ett bord och är rapp i käften.

Vem hade kunnat gissa det?

söndag, augusti 24, 2008

Ikväll flyttar jag ut till mitt nya hem i Prästmon. Veckan som kommer kommer jag först gå i skola på dagen och sen jobba på kvällen, därför kommer bloggandet komma i typ fjärde hand (hade hoppats på att hinna springa några mil där någonstans också, antagligen vid soluppgången).

Ha en fantastiskt skolstart så länge! I know I will.

fredag, augusti 22, 2008

to look is to find and to see is to know

copyright: emelie hollsten

Huvudet, på bänken. Kroppen, in i matchen med dig!

Hockeytrunken fylls sakta upp med första tidens förnödigheter (body, sneakers, teknikskor, body, body, body, benvärmare, sportbh, träningsväska).
Fyra år, Fyra flyttar, en växande osäkerhet och konstant förlorade band. Ett "jag saknar dig" om dagen, en ständig knut i magen. En tro på något större och ett jag som står och trampar i en mental återvändsgränd. Var leder vägen? Vem är jag? Vem vill jag vara? Frågorna utan direkta svar, dock frågorna med ett behov av svar, en ledstjärna i en skog av valmöjligheter.
Spelar det ens någon roll? Finns det ett rätt och ett fel? Kommer jag se tillbaka och fråga mig själv vad jag tänkte?
Kan det vara så, att jag i själva verket står med snörade skor i min egen farstu och väntar på signalen.? Öppna dörren, ett steg, nerför trappan, ut i världen.

Foten, är du med? Handen, är du redo? Magen, vaken? Benen, på språng?
Ibland kanske man helt enkelt bara ska överlåta kroppen att göra jobbet, och låta huvudet hänga med, på sitt livs färd.

torsdag, augusti 21, 2008

Livet är en scen, scenen är mitt liv.

..."En samling människor som antagligen hade stavat Morrissey med ett s om de bara hade vetat vem han var.
Mix Megapols målgrupp, glatt ovetande om allt"
Citat ur "Vi som aldrig sa hora" av Ronnie Sandahl

Är det är meningar som den där som gör oss som lyssnar på Morrissey sämre? "Jag är bättre för jag känner till band som ingen har hört och läser Dostojevskij"-mentaliteten som helt ärligt får mig att vilja spy. Ett svartvitt liv med kopp kaffe och en inbjudan till en fest dit alla utom ni får komma, ett liv som egentligen bara handlar om en rädsla att visa sig själv.
Det är ingen som läser den där jävla boken, den är scenografi i pjäsen "mitt liv nu och för alltid", och hörlurarna är bara en del av masken.

Om det finns ett vi och ett dom har dom iallafall levt sitt liv.


(.. och ja jag är fullt medveten om att det där mycket möjligt inte är Sandahls privata åsikt)

onsdag, augusti 20, 2008

Vuxet 10 poäng

Idag har jag tackat nej till en tre månaders anställning på Folksam för att kunna leva livet, utvecklas och ha roligt i höst. Ett moget beslut av mig vill jag påstå.

tisdag, augusti 19, 2008

Hur illa är det när man blir rörd över att någon länkat min blogg som sin favorit? Jag lägger till "skaffa ett liv" i min "saker att göra innan 60" lista.

innan 60

  • Bli bästis med min katt. check
  • Lära mig uppskatta rött vin. check
  • Avnjuta god choklad samtidigt som jag läser böcker om feminism. check
  • Finna en älskare.
  • Köpa en lägenhet i centrala Nice.

Jag är snart klar med den här livstiden.

N.E.R.D

Vi har den alla inom oss tror jag, nörden, den melankoliska mörkhåriga starwars jagärräddförkärlek-nörden. Lagom till deceniets sista år hyllar vi dem efter en flera år lång upptrappning. Orden "nörden styr världen" är ute på gatan.
Men vem är det egentligen? Denna svårmodiga maskerade person? En person som är intressead av ett ämnesområde så till den grad att den förlorat sig socialt, är det allt eller ligger det mer bakom? Kan man välja att bli en nörd eller är det bara som det faller sig? Är det ett kriterium att klä sig omodernt och fälla cyniska kommentarer? Vet nörden om att denna är en nörd?

Jag har bara träffat en person som kallat sig för nörd, men jag har bara träffat en person som jag själv ansett vara en, och han skulle aldrig erkänna det vare sig för mig eller någon annan. Han har spenderat hela sitt vuxna liv åt att gömma spåren av sitt finniga magra tonårs-jag. Han har klippt av det stripiga håret, köpt linser och börjat träna.
Jag vet dock att när natten kommer sitter han där vid sin dator och spelar. Han läser sina tecknade serier och äter chips framför star trek. Egentligen spelar han inte bara spel, han gör även egna karaktärer, som han ibland säljer och egentligen händer det inte bara på natten utan all ensam tid. Han kan lösa koder, men han inte laga mat.

Han är en av de personer jag beundrar mest.

lördag, augusti 16, 2008

Could Mohammed move a mountain, or was that just PR?

Jag sitter här, uppsminkad, håret är fixat, jag är jättenöjd med kläderna och tjejerna kommer snart, men jag vill inte längre. Även fast jag vill, men jag är rädd, jag är rädd att vi krockar med bilen och dör, men mest är jag rädd för att jag betett som en idiot. Jag vet inte om det var jag, inte den här gången, jag tror att det var en mix, och det vore nästan värre. En gång är ingen gång, två är lika med noll? Exakt hur många personer måste bete sig illa hur många gånger för att det ska ge verkan? Hur många röster gånger hur många ord upphöjt i hur många gånger blir en gång för mycket? Hur många stavelser skapar ett missförstånd?

En gång kanske inte är någon gång, men det är fortfarande ett misstag för mycket, och jag vet inte hur många till jag klarar av den här livstiden. Två per dag verkar vara svaret enligt ekvationen, och då gäller det bara för mig att stå upp som mitt cyniska ateistiska jag och tro på det jag tror på, men är det så lätt? Är du fundamentalistisk protestant, ja, men är du bara en vanlig svensson med mjölkmustach, då har vi problem.
Jag tror vi har problem...

ta mig ut inatt

Jag insåg precis att jag bara känner två personer i Kramfors nu som jag kan ringa om jag vill hitta på något, jag insåg det eftersom det är lördag och jag ligger framför tvn och äter gott och blandat i en mjukiströja storlek large.
Det värsta är att jag förutsåg att jag hade planer, klädseln ligger prydligt vikt i garderoben och håret är plattat, men från telefonen hörs inte ett ljud. Har jag tur räddar Linnea mig för en kväll på sandslån. Sandslån är lika med 40 åriga män som stöter på oss, öl, grillad mat och en stickad tröja. Vad jag hade hoppats på var en minikjol, en söt 25årungefär kille i kofta och att få se min vän från Lunde spela på Trädgården.

Jag har dock tur som har Linnea, hon är min biljett till verkligheten.

fredag, augusti 15, 2008

Look a little

Kära läsare och beundrare, med endast tio dagar kvar till skolstart är det nu dags att återförenas med det rena livet. Livet med broccolisoppa, hembakat dinkelbröd, rårakor, rött te och vatten som enda transparanta vätska.
Träningsschemat börjar ta form (sex timmar dans plus tre timmar styrka plus tre timmar extra dans gånger hur många timmar kondition lika med toppform?) och repertoaren ses över (jesus christ superstar plus fröken julie upphöjt i ingemar bergman lika med framgång?). Bara en flytt, två veckor till på folksam och ett par fräscha Asics kvar till skolstart och jag är redo. Är du?

hurra för seriositet


Rädslan inför hösten har börjat rota sig i mitt bröst. Medan de flesta andra är nervösa inför längre flyttar bävar jag inför tanken på att vara kvar. Att stå stilla och stampa i en minimal by i Västernorrland (det finns ett närköp och en folkhögskola där, jag skämtar inte) ta tag i mig själv, förbättra mitt liv och mig själv. Göra något utan stöd från någon annan, för första gången inte ha någon att ringa mitt i natten eller bara för att säga något fånigt om lärarens mustach.
Fan, innan det här året är slut kommer jag prata med mina växter. Vänta inte på mig, rädda er själva!

torsdag, augusti 14, 2008

Den lustiga lilla lördagen

Jag lyckades alltså uppleva årets konstigaste kväll igår. Blev alldeles för full, spillde ut en öl över alldeles fel person, drack stulna drinkar och pratade om livets mening klockan två på natten följt av att jag blir lämnad ensam i "vad hände egentligen"-ställning klockan tre. Hämtade sedan tjejerna på en efterfest och gick hem för att ligga och diskutera förhudar en timma innan vi äntligen somnade runt fyra. Vaknar klockan sju av att mina leder värker, men lyckas pressa mig själv till att sova två timmar till, och går sedan ut på en promenad. Kommer tillbaka till en Tora som tappat sina bilnycklar, en Cicci som äter choklad till frukost och en mobil som ringer. Äter frukost, missar bussen hem, lär mig innebörden av att visa hundnosen och lånar skor med pingviner på.

Nu ska jag till kontoret.

Jag tänkte dö av skam nu, bara så att alla vet.

onsdag, augusti 13, 2008

Äckligt

Jag är en ganska äcklig människa, jag städar alldeles för sällan och tvättar aldrig mina jeans hur mycket jag än sölar på dem, trots detta finns det saker jag tycker är äckligare.

Naglar, döda hudceller, jord, smuts, mat, allt samlas under dem.

Tangentbord, Vi är där och petar på dem med våra smutsiga fingertoppar (och naglar) dagligen, men hur ofta rengörs dem, egentligen?

Att Dela tandborste, min stora skräck, vilken bakeriehärd! Jag låter hellre bli att borsta tänderna än att dela, fan jag tycker att det är så äckligt att jag knappt delar med mig själv.

tisdag, augusti 12, 2008

Realisten har talat

Idag kunde jag läsa om sömnens och drömmens betydelse i vår lokaltidning, vilket självklart ledde mina tankar till mina egna drömmar: Jag var på en toalett där det fanns minigratisprover med mascara, och jag kunde inte hitta svart utan bara vitlök (som i drömmen även var en färg).

Vad betyder det här?

Jo, att jag först lyssnat på ett program om vampyrer och sedan tittat på sex and the city, precis innan jag gick och la mig.

måndag, augusti 11, 2008

Radionoteringarna

Jag sitter och lyssnar på p3 lika mycket som jag arbetar, alltså 25 timmar i veckan. Ibland är det roligt, ibland alldeles för galet och ibland riktigt intressant. Precis som livet själv, och precis som i verkliga livet gör jag alltid små anteckningar när jag hör något som fångar mitt intresse lite extra.
Fula låttext-citat som "you don't know what you've got til you're missing it alot", författare som Ronnie Sandahl (som skrivit bland annat "Vi som aldrig sa hora"), stå-upparen Lisa Pedersen och en diskussion om G8 är saker som vunnit mitt intresse under sommaren som gått. Jag vet egentligen inte varför jag gör mina små notiser för jag gör sällan något mer av dem, men jag blir lite glad när jag ser mina post-its ligga utspridda över skrivbordet, en liten samling tankar.

Bakhållet.

Jag hittade det här inlägget om analsex genom Hanna Fridéns blogg nu på morgonkvisten. Det handlar om killars fascination för analsex och hur de försöker smyga in snoppen utan att fråga, och jag kan inte hjälpa att jag undrar: Är det här verkligen så vanligt?! Är killar verkligen så dumma att de tror att vi inte märker om vi får en snopp inkörd i analen? Eller tror de att vi egentligen vill men är för blyga för att fråga?
Är det här något som händer alla någon gång? Om så är fallet, vad gör man för att stoppa attacken?

söndag, augusti 10, 2008

Sanningen

Något jag befarat sen en tid tillbaka besannades idag lagom till lunch. Nämligen att alla inte förstår att mycket av det jag skriver är fiktion.
Vissa saker handlar inte om mig utan är mer som urdrag ur böcker jag inte skrivit, ibland har jag förstorat en händelse eller förändrat den till oigenkänhet. Det händer att inlägg handlar om flera personer när det verkar som att det bara handlar om en specifik etc.
Det här är såklart ingen regel, när jag skrev att jag var på urkult och att vi saknade gos gjorde vi det, och när jag berättade om mina ätstörningar var det sanning rakt igenom, men att direkt koppla mina texter till min personlighet och till vad som händer i mitt privata liv ger en väldigt skev bild av vem jag är. Det säkraste tipset är att de inlägg som kan verka väldigt avslöjande och personliga (som t.ex det emotionella dramat mitt i natten) egentligen inte säger så mycket alls om verkligheten.

Sanningen.
Jag är Hanna, jag pluggar till musikalaritst och har massor av fantasi och kreativitet. Jobbar på Folksam som fondkurskontrollant samt springer långa sträckor flera gånger i veckan. Mitt ex är en bra kille och vän, och jag vill för tillfället spendera tid till att lära känna och utveckla mig själv. Även fast det ibland kommer söta och fina killar i min väg väljer jag hellst att bli vän med dem trots det ibland inte verkar så för andra.

hey monkey, get funky

Jag har precis under alldeles för många miuter fått uppleva extrem närkontakt med ett av mina stora komplex, nämligen att jag inte är tillräckligt smart, att jag inte har något att tillföra ett normalt samtal.
Jag har inte läst en enda högskolepoäng, gymnasietiden är skrämmande fjärran och mina närmaste år har spenderats med vadå?! Att hitta mig själv för att således finna andra personligheter inom mig. Kunskap som jag alldeles för sällan ens har möjlighet att visa, ännu mindre stoltsera med under vardagliga konversationer.

Att människor i min omgivning har fördomar om att jag ska vara smart och påläst är jag väl medveten om, och det äter upp mig inifrån när jag tvingas bevisa motsatsen. Jag äter upp mig själv inifrån i mina försök att bevisa mig.

Stackars, stackars mig.

fredag, augusti 08, 2008

I don't know what you've heard about me

foto: Tora Färnström

torsdag, augusti 07, 2008

Det emotionella dramat mitt i natten.

Sex månader, 27 veckor eller ett halv år. Så länge sen sist var det, och idag var du tvungen att gå in genom dörren och krossa det lilla hjärtat jag har kvar. Du var tvungen att hålla mig kvar ett ögonblick för länge och se rakt igenom mig. Jag hatar dig för att du får mig att känna allt det där jag lyckats förtränga och för att du stod där.
Jag hatar mig själv för att jag gör det igen, utmanar ödet och försöker de omöjliga för att jag vet att jag kan lyckas, men med vad? Jag ger dig allt och du ger inget tillbaka. Fan ta dig, och fan ta mig för att jag försöker. Fan ta alltihop.

onsdag, augusti 06, 2008

Ikväll klär jag mig enligt slampa möter mys metoden. Lack kommer möta stickat och glasögon röda läppar.
Kvällen är den sista innan alla försvinner och jag stannar kvar, så säg till om du vill bli min vän för resten av året.

tisdag, augusti 05, 2008

Voila

Nu är det höst, jag känner det i luften och på den svala vinden som smeker mina bara armar. Det är dags att leta fram jackan ur garderoben och dricka varm choklad under en filt. Det är dags att börja studera igen och träffa vännerna på Gladan en lördag kväll.
Håret är åter mörktbrunt, Audreys nya album är inköpt och biljetter bokas på alla håll. Själv stannar jag kvar, och det hoppas jag att du också gör.

Urkult

Ylva, Åsa och Tora på mittentrappan (den officiella mötesplatsen)
Solscenen
Stora scenen
Emelie

Vi räknade hippies, åt thaimat, kramades och dansade polska även fast vi inte visste hur man gjorde. Det bästa med urkult är den mysiga stämningen, och det värsta med urkult är att man aldrig har någon speciell att dela den med när kylan biter på och eldens sken spelar över våra ansikten.

måndag, augusti 04, 2008

Dagens "lyssna på Françoise Hardy i spets"-outfit

Den tysta karman

När man som jag har sett Sex and the City fler gånger än man kan räkna är det inte konstigt att alla paralleller dras dit.
Just nu försöker jag använda mig av karma för att få min vilja igenom, liksom Miranda gör i avsnittet "was it good for you" (andra säsongen) med sin säng. Hennes teori är att om hon gör sin säng till en plats där hon verkligen vill vara, kommer även andra att vilja vara där.
Jag går dock inte så långt som till sängen utan håller mig till bil- och köksnivå, jag talar om ställen där man vill ha det lugnt och tyst. Problemet är att min pappa vill prata med mig, och metoden är att vara så tyst som möjligt för att inspirera honom till att vara likadan. Det kanske låter kallt, men jag vill inte diskutera huruvida nudlarna är köpta för ett särskillt syfte eller ej (ät dom jävla nudlarna) innan jag ens bestämt mig om jag vill ha ost eller leverpastej på min smörgås. Det är bevisat att social framgång uppstår om man härmar den andra personens beteende (vilket även stödjer mina allaäregoister-teorier) så snälla, använd det.

söndag, augusti 03, 2008

Skit-OKQ8


Här har jag laddat för en myskväll med Stolthet och fördom hela dagen, åker med pappa till OKQ8 för att hyra den, men vad finner jag?! Nada fucking niet, nothing, non, ingen jävla film på hyllan! "Nej den har vi skickat tillbaka". VA?!!
Söndag är även den enda dagen på veckan jag äter middag med mina föräldrar (jag jobbar kväll under veckorna och försöker vara social på lördagar) och trots det kan dom inte, den endaste lilla dagen, komma ihåg att jag inte äter fläsk. Alla andra dagar är det nötkött, fisk och kyckling, men på min jävla dag, den enda med lagad mat är jag totalt bortglömd. När jag kommer hem efter en jävulsnatt (mao, jag har sovit i tält och inte fått duscha) vill jag bli behandlad som en prinsessa, och jag vill ha min mat gjord utan krångel!


JAG JAG JAG JAG JAG JAG JAG JAG JAG JAG!!!!!!ETT111!!!!


edit: okej, jag fattar varför jag är singel.

fredag, augusti 01, 2008

Hanna har gått från "singel" till "slampa"

Finns det något jag verkligen hatar är det när folk byter relationsstatus på facebook, från brutet hjärta till ett helt, från olycka till lycka eller vice versa. Jag hatar tanken på deras tvåsamhet framställs som lycka och framgång samtidigt som mitt eget brutna hjärta blöder i diket bara för att jag inte knutit några band. Det är ingen som hurrar för att man har ett lyckat förhållande med sig själv eller när man lyckas få med sig någon hem från krogen (förutom dom där exalterade sms från vänninorna i förhållanden vars sexliv börjat dala medan intresset för andras ökat) trots att man formtoppat och laddat i veckor för att få till det.
Och visst ja vi har ju alla varit där någon gång, alla förhållanden måste ju börja på något sätt, men min teori är att man automatiskt förtränger exakt hur påfrestande det kan vara att vara singel när man väl står där hand i hand. Kanske för att klara av att gå tillbaka om förhållandet tar slut, eller kanske bara för att man likt förbannat tror att man hittat rätt igen.