lördag, maj 31, 2008

Madde och Johan

copyright: hanna persson

Jag vill passa på att säga tack för alla fina ord som kommit hit och till min telefon. Dagarna har kommit och gått som i en dimma, men första chocken har börjat lägga sig, och med en audition på måndag har jag inget annat val än att skaka av mig händelsen och fokusera på nuet.
Det kommer dock antagligen ta några dagar till innan bloggen börjar se ut som vanligt igen, men jag ska lite senare börja med att visa några bilder jag tog på två vänner innan allt det här.

åter igen, tack!

torsdag, maj 29, 2008

Inatt var det en person i min närhet som försökte ta sitt liv. På grund av denna händelse kommer jag inte skriva på några dagar och det är heller inte säkert att jag orkar svara om någon hör av sig. Chocken blandat med sorgen över att lämna alla och flytta hem gör helt enkelt att jag inte riktigt orkar med.

tack.

onsdag, maj 28, 2008

Underbaraste Klara

copyright: hanna persson

Tjejen ni ser på bilden heter Klara Viklund och är en av dom mest underbara människorna jag träffat. Innan jag träffade henne visste jag inte riktigt vad det innebar att älska en annan människa. Att flytta ifrån henne (och alla andra på Svalgården) på fredag är det som skrämmer mig mest i livet just nu. Hon och dom andra är min familj och jag kommer känna mig helt tom utan dem runt mig.
Vem ska nu träna jazzwalks med mig nu? Vem kommer vilja låna min plattång? Vem kommer dela på en vinare, och vem kommer förstå?

(... ja, jag vet att ni vill att jag ska vara full av åsikter och kaxig, det märks för ingen har något att säga om något just nu, men jag har inte tid att ha åsikter just nu. Jag har bara tid med kärlek.)

dancing in the street

copyright: hanna persson
Det var på det här sättet gårdagens fotografering började, på industirvägen postadress Markaryd med en vision om en dansare som tappade bort sig i storstaden. När ljuset började falla och idéerna sina bestämde vi oss för att flytta scenariot till den gamla järnvägsstationen istället. Väl där känner båda hur rysningarna drar längs ryggraderna på oss och vi drar oss genast närmare varandra. Känslan ändrar scenariot till detta och vi fortsätter tills att mörkret dragit för långt över byn. Det är även nu Linn får ta över kameran och ta några snabba bilder på mig. Jag ställer mig perrongen mellan spår två och tre och lutar mig mot en stolpe, när jag helt plötsligt ser att det sitter två fotografier på den. Bilderna föreställer en baby och en tonåring, bilderna föreställer vår vaktmästarens son som i höstas förlorade livet vid rälsen. Vi har spenderat kvällen åt att fota hans minnesplats utan att veta om det, vi har spenderat kvällen åt att med kameran skapa spöken... jag försökte le tappert mot Linn och sa "vi får se det som att vi gör något vackert av platsen", sen var vi tysta och gick hem.

got a right to be wrong

foto: Linn Djurhed

tisdag, maj 27, 2008

city ghost

copyright: hanna persson

Jag funderar about the Blondinbella

okej jag ser nog lite ut som en pojke, men en snygg sådan!

Blondinbella skrev idag att hon ska vara med i en debatt om ideal på svt och att dom tydligen tycker att hon påverkar negativt och inte tar sitt ansvar.
Jag håller med. Tjejen är jävligt drivande, men vi får inte glömma att hon även skriver om sin jävla diet och att man ska plasta in benen för att få dem lena. Vi får heller inte glömma om den gången hon skrev att tjejer som idrottar ser ut som killar eftersom dom inte sminkar sig eller när hon föreslog att man skulle ha sneakers med sig på krogen eftersom det är lättare att springa i dem om man blir förföljd av antagen våldtäktsman.

1. Hon är sjutton och har noll viktproblem, varför gå på diet? (jag hatar dieter överhuvudtaget, jag tror på "lagom är bäst när det gäller allt"-dieten om någon)
2. Varför ska man plasta in benen? Seriöst, det är löjligt, och tänk på miljön för fan!
3. Om man vill sminka sig är upp till var och en, men helt allvarligt, den som bär smink bär en mask. Vad försöker man dölja?
4. a) alla bär inte klackar. b) hur fan ska man hinna byta skor om någon jagar en?

(obs, det här är bara en bråkdel)

Att välja sina val

Jag kom på att jag har lovat att berätta vad jag tror om fria val, om man kan ha för många.

Ja det tror jag, jag tror att om vi människor alltid får välja själv vilka vi vill jobba med, vilken skola våra barn ska gå i etc kommer vårt samhälle bli segregerat, och tyvärr är det precis det här som händer i större städer.
Vi väljer att köpa kläder som är tillverkade av lågavlönad personal i u-länder av bomull producerad med så mycket bekämpningsmedel att det dagligen dör bomullsarbetare av förgiftning.
Vi är så jävla måna om oss själv och vår egen framgång att vi inte tänker på att våra val försämrar för andra.
Personligen försöker jag i så stor utsträckning som möjligt ta min lilla studentlön och köpa så bra varor som möjligt av den. Närproducerat, säsongsrelaterat och miljömärkt. Gärna second hand, naturliga material och kravmärkt bomull. Gå, Cykla, åka buss och tåg. Sänka värmen på elementen och sopsortera.

Gör du bra val?

måndag, maj 26, 2008

Ni undrar säkert hur det gick.

Det gick inte perfekt och därför kunde det lika gärna ha gått skit. När man konkurrerar med cirka 250 andra om 40 platser måste det helt enkelt gå perfekt.
Jag spenderade kvällen åt att först gråta hela bilresan hem för att sedan bli full och låtsas som ingenting för att sedan komma hem mitt i natten och lägga mig på sängen och stirra in i väggen och hata mig själv för min måttliga prestation.
Summan av kardemumman är att jag inte hyser något större hopp om att komma in, och tack men nej tack jag är inte intresserad av någon naiv pepp-talk om att dom kanske såg nånting ändå. Jag vill bara gå vidare och försöka ta det här med mig och göra nästa audition bättre.

Pelle (kliar sig bakom örat)
Isak, Lovisa, Sofia och Marcus (kliar sig bakom örat)
Fredrik och Lovisa
Vi har fredag hela veckan och ska bakisbajsa och sova framför sex and the city, ni borde göra samma sak!

söndag, maj 25, 2008

Audition till musikteaterskolan är avklarad och nu ska vi ha fest. Jag är helt slut psykiskt och fysiskt.

lördag, maj 24, 2008

En nervös kvinna söker hem.

Jag behöver en egoboost inför audition imorgon. Det känns som om jag har en myrfarm i magen och i hjärtat spelar klaffarna tennis med varandra. Det här är inte något jag bara vill göra, det är något jag Behöver. Musikal är det enda som håller mig fokuserad, och de gånger i mitt liv när jag inte vetat vad jag ska göra önskar jag alltid att det vore en musikal, för det är det enda jag verkligen känner att jag förstår mig på. Det är mitt hem.

Bryggan

Jag gick upp i brygga idag när vi var ute i solen.
Sen kved jag av smärtan i armarna.

Frågan om frihet.

Kan en människa ha för många fria val?


Jag tänker inte skriva några egna tankar om detta förns jag har fått svar, men jag lovar att de finns.

fredag, maj 23, 2008

Sakerna man kan göra när man bor själv.

video


När man bor själv kan man:

Dansa till Blues Brothers iförd Raybans utan att någon sticker in huvet och fnissar åt en.

Fisa jättehögt och slippa "haha, vem var det dääär"-kommentaren.

Ha alla skor framme utan att någon undrar vad man har 30 par skor till och att man borde kasta och ge bort några par.

Äta mat framför TV:n och sopa ner smulorna på golvet.

Jag fasar med andra ord inför att flytta hem till mamma och pappa igen nästa fredag. Min pappa är pedant, mamma tycker att jag borde sluta larva mig med musikalandet och istället utbilda mig till civilingenjör och min bror vägrar acceptera att vi inte har samma politiska ståndpunkt, ofta uttryckt i orden "du ser lite tjock ut".

Jag har hittat Honom

Igår kollade vi på delfinalen av Eurovision Song Contest och kom fram till att Danmark är bäst. Han är snygg, han kan sjunga, klär sig bra och finns tillräckligt nära för att man åtminstone skulle kunna drömma om en dejt.
Det är liksom ingen mening att heja på en portugis, när kommer jag kunna träffa honom? När kommer våra vägar korsas och blickar mötas? Nej en dansk ska det vara, bor nära och bra, och med hjälp av närbesläktade ord kommer jag ibland förstå vad han säger.

Puss på dig Simon Mathew!

torsdag, maj 22, 2008

Tjockis - Benrangel

Är det lika illa att kalla någon för smal som för tjock?

Båda tillstånd kan vara skadliga för hälsan, men idealen säger att vi ska vara smala och inte tjocka. Så enligt rådande ideal är det en komplimang att få höra att man är smal, men inte att man är tjock. Fast ändrar på tjock till kurvig blir den helt plötsligt positiv igen.
Personligen ser jag rätt standard ut (fast större tuttar såklart) men fick under mina år med ätstörningar självklart ofta höra att jag var för smal och tog det då som en förolämpning, när jag får höra det nu tar jag det som en förolämpning mot var jag står för. Jag vill inte vara det smala idealet utan jag vill hellre att tjejer tittar på mig och tänka att jag ser tränad och hälsosam ut (för det är vad jag är, förutom när det är helg då är jag en godisgris).

Vad tror ni där ute? Hur känner männen i denna fråga (jag utgår från kvinnan i min frågeställning, men en synvinkel är aboslut lika intressant)?

det här är ett barnsligt påhopp mot världen

Vad är det för skillnad mellan muffins och cupcakes egentligen? Är cupcakes muffins med glasyr eller är det bara ett pretantiöst försök att verka söt och huslig? Hela jävla modebloggs-världen stoltserar med sina söta små skapelser som om ingen har sett en jävla muffin in disguise förut. Muffins är ett uråldrigt knep för att få snabba sötsaker klara till kalaset och inget annat.

Muffins, muffins, muffins, muffins, muffins, muffins, muffins, muffins, muffins, muffins, muffins, muffins, muffins, muffins!

Och ja, det här är något som stört mig under en längre period.

the plan b

Jag antar att de flesta av er har hört talas om att ha en plan b när det kommer till äktenskap, att ha någon att träffa upp med om man är singel vid 40?
När jag var 18 skaffade jag min första plan B, en stilig brandman bosatt i Norge. För några dagar sen fick jag ett till förslag från ännu en stilig karl, denna musiker, snart bosatt i Göteborg. Detta sätter självklart igång vissa tankar; "duger jag bara i andra hand, eller är jag för bra för att missa" (jag väljer att tro på den senare), vem ska jag välja etc.

Innan jag kan välja och gå vidare tänkte jag helt enkelt höra för mig om det finns någon mer intresserad där ute att ha i åtanke?
Känn dig i så fall välkommen att höra av dig för en intresseanmälan.

onsdag, maj 21, 2008

när jag är ensam


Brukar jag...

... ligga i sängen och äta mjölkchoklad medan jag läser böcker.

... tända alla taklampor.

... sortera om mina cd-skivor, men egentligen kommer jag aldrig så långt utan det slutar ofta med att jag lyssnar igenom alla medan jag ser tillbaka på livet.

... städa mitt i natten för att jag inte kan somna ensam.

Vad gör du när ingen är i närheten?

the break-through

Det har börjat hända något väldigt spännande mellan mig och teatern. Jag kommer längre och längre in i rollerna och helt plötsligt börjar de mer seriösa karaktärerna kännas mindre främmande. Tanken på dem känns t o m spännande.
När jag sjöng min audition-låt idag kom jag så långt in i rollen att rösten brast och tårarna började falla (min tolkning av "vinnaren tar allt" är en kvinna som förlorat sitt hem och står nu och tittar tillbaka på allt hon en gång hade). Det klickade så hårt att tiden liksom stannade och jag kunde kliva ur mig själv och titta tillbaka på henne där hon står ensam och förtvivlad. Känslan var helt fantastisk och när Bella efteråt la en tröstande arm om mig och jag kunde för första gången i mitt liv säga:

"Det är inte mina tårar som faller".

tisdag, maj 20, 2008

Döden

Dessa små ligger utspridda över backen utanför vårt internat. Små ungar som tyvärr aldrig blev mer än små, och det är ingen av oss som egentligen fattar vad som hänt som gjort att så många fallit ur boet (antagligen blivit urknuffade av nån).
Vad (socialt) värre är att jag skickade en bild på en till the right man. Fattar ni? Jag, Hanna Persson, skickade en bild på en Död fågelunge till en person jag träffat En gång!
Varför gjorde jag det? Jag vet inte.
Ångrar jag det? Massor.
Kommer jag kunna slingra mig ur det? Knappast.

Jag är ett socialt UFO till och från och det är min stora dom här i livet.

det var ju det där med fördomar

Idag tog jag hjälp av nån sida för att ta reda på vad folk egentligen tänker när de ser en bild av mig, jag valde alltså den ovan (jag är full och sitter och röker vattenpipa på en fest i Hässleholm för några månader sen).

När man fick beskriva mig med ett ord kom följande upp: Framgångsrik, glasögonorm, einstein, framtida lärare, artistisk, glad, rolig, artist, studerande, "för mycket make-up", före detta emo.
Utseendemässigt: Helt okej
Etnicitet: Kaukasier
Ålder: 25
Intelligensnivå: Smart
Partitillhörighet: Moderat

Förutom att jag egentligen är otroligt snygg, 4 år yngre, vänster och knappt bär smink var det ju ganska nära!

Frågeställning citerad Jonas

Vad är det för skillnad på rasism och fördomar?

Vad tror ni?

En anonym kommentator skrev följande om detta inlägg:
Eftersom SD hela tiden vinner nya väljare på att berätta om att de hela tiden blir nedtystade i media och har alla emot sig, så tror jag inte locket på är rätt väg att gå i den frågan.

Personligen tänker jag mer att det beror på ett missnöje om rådande politik, vilket i och för sig är lite vad den där kommentaren säger, men att det är ett betydligt större allmänt missnöje än så. Precis som när Moderaterna vann förra valet handlade det mer om att många inte ville se Socialdemokraterna sitta kvar än vad Moderaternas politik stod för.

Vad tror ni att det handlar om? Om det handlar om ett missnöje, vad borde man i så fall göra för att få väljarna att känna sig nöjda igen?

(jag vill föresten påpeka att det var den anonyme kommentatoren som drog parallellen rasism-SD och inte jag, jag vet personligen för lite om SD för att kunna ge dem någon stämpel)

måndag, maj 19, 2008

på tal om komplimanger!

Jag har precis fått den roligaste kommentaren någonsin på ett inlägg jag skrivit:

"såg din blogg, du anar inte hur många det är som vill ha one night stands i markaryd ;}"



(för att tillägga kommer den från en kille som är yngre än mig, därför känns det väldigt oskyldigt, är du 30+ kommer jag inte skratta lika högt)

... men varför är det så?


Varför är det egentligen så att man (mao jag) har så svårt att ta emot komplimanger? När någon säger något fint till mig brukar jag slå till med någon av följande metoder:
"Slinker mig ur det"-metoden, jag tittar åt ett annat håll och börjar generat och snabbt babbla på om något annat som om inget hänt.
"haha, ja du har rätt, jag är verkligen helt underbar"-metoden, jag tar emot komplimangen och höjer den så högt i sjyarna att den blir helt bagatelliserad både för mig och personen som gav mig den (oftast pojkvänner, det har alltid slutat med att någon blivit sur, inte jag alltså).
Vad är det som är så svårt med att bara titta tillbaka på personen och säga tack?

Hår = äckligt?

Nu kom det in, "Hår är äkcligt"-kommentaren angående könsorganet.

Vad exakt är det som gör att hår är äckligt bara för att det sitter någon annanstans än på huvudet?
Det är menat att det ska vara där så varför inte bara acceptera sin kropp som den är?
Varför måste man förändra sig själv?

söndag, maj 18, 2008

När politik är skit

Jag var tidigare i mitt liv ordförande i Ung Vänster Kramfors eftersom jag alltid trott på allas lika rätt till ett bra liv, från den lilla råtten på labbet till barnet i skolan, den vuxna på arbetsmarknaden och pensionären på hemmet.
Vi gjorde många bra saker medan jag var ordförande, vi demostrerade, anordnade en gala mot rasism, självförsvar och massor av annat. Det var otroligt roligt och utvecklande, men det fanns alltid något som gnagde. Nämligen att man inom politiken aldrig skapar bra diskussioner utan att man istället spenderar tillfällena åt att smutskasta varandra och inte för att förklara vad man själv vill, och varför man vill göra det på just det sättet.
Jag fick såklart alltid sitta och förklara kommunismen och varför feminister inte rakar sig under armarna (även fast det är väldigt individuellt). Vissa kunde t o m vrida det så att det var fel att ogilla rasism eftersom "alla har rätt att tycka som dom vill den viktiga frågan där tycker jag dock alltid är Varför man tycker som man gör när man generaliserar så grovt).
Jag saknar det fortfarande, att känna att jag gör något, men jag klarar inte av att stå och stampa, så politik-sverige kan ju höra av sig när dom är beredd att ta ett steg framåt.

busken

Jag märkte något väldigt märkligt när vi var och badade med klassen i fredags, nämligen att alla var i princip slätrakade. Jag hade aldrig trott att det var så vanligt och jag kan heller inte riktigt förstå varför det är så.
Det är bevisat Ofräschare (just för att många använder uttrycket "det känns fräschare" i sammanhanget) att vara rakad eftersom fler bakterier hittar sin väg in i springan. Det kliar som satan när det växer ut och risken för att få infekterade hårsäckar är enorm.

Jag fattar att man kanske vill vara lite friserad när man är i ett förhållande eftersom oralsex kan kännas lite trevligare om man slipper rensa tänderna samtidigt, men vad fyller det för syfte för den sexuellt inaktiva kvinnan (som dessutom bor i Markaryd där det är bevisat omöjligt att ha en one night stand) att vara renrakad?

lördag, maj 17, 2008

Klassresan

Sportfånarna Superhjältarna
dom tokiga tre
dom två förgrymmadeskönheten
alkoholen
mystiken
Igår åkte vi till Halmstad för att bada, spela laserdome, bowla och äta massor av mat. Glada nyheter mina vänner, mitt lag tog hem segern i laserdome-finalen, och gissa vem som hade bäst poäng av båda lagen sammanlagt? Jo, JAG! Lyckas jag inte bli musikalartist kan jag alltså säkert skaffa mig en karriär som soldat eller något i den stilen.
Resten av dagen var jag full som en kastrull och skickade konstiga sms om att jag sett spöken till The Right Man, något jag fått spendera hela denna dagen till att förklara (jag håller fast vid förklaringen att jag inte kommer ihåg nånting). Jag lyckades även avstyra en vän från att begå ett misstag. Den stora frågan är dock, när ska någon övertala mig att inte begå mina?!

fredag, maj 16, 2008

Kedje-äckel-brev

Är det något som verkligen irriterar mig så är det sms- och kedjebrev i alla dess jävla former. Igårkväll (23.15 ungefär) fick jag nått knäppt där det stod något i stil med "du kommer träffa din själsfrände om du skickar det här vidare till sju personer, annars kommer en liten pojke stå vid din säng varje kväll 23.30". Min puls ökade till 180 och mina instinkter skrek åt mig "skicka iväg hellvetet så vi får ett slut på det här", men sen tog jag mig samma och helt enkelt raderade det för att sedan vänta på den lilla pojken (som aldrig kom för att stirra på mig när jag sover).
Det enda som hände var att jag fick sms av en pojke, något jag inte direkt kan klaga på.

Så nu vet alla ni som skickar vidare att man kan få kärlek ändå, och egentligen mest för att ni inte skickar vidare skiten för det irriterar nått så jävulskt!

torsdag, maj 15, 2008

I love ICA Kvantum Markaryd

brudarna, redo för billigt käk
Linn njöt
Anna-Karin också, inte varje dag man får äta för tio kronor i Markaryd!
För tio kronor fick man potatissallad, sallad, korv, grillade revben, baguette och dricka, och alla pengar som kom in gick till barncancerfonden. Äta gott med gott samvete kallas det! Både för hjärtat och för plånboken.

Vi är så fattiga efter att ha köpt dricka till helgen att vi ska gå till Kvantum ikväll och köpa deras grillbuffé för 10 kr.
Så blir det när man börjar studera, man äter inget och dricker allt.

onsdag, maj 14, 2008

Vardagsaction

Vi har precis stått ute på gården medan brandlarmet gått genom hela vår internatbyggnad i tjugo minuter.

Ida sa: jag la ner det viktigaste i väskan! (fem minuter senare plockar hon upp en godispåse ur den och börjar snaska)

Själv stod jag och stirrade i riktning mot var jag vet att min sex and the city-box ligger.

tillbaka in i studion

Idag ska vi tillbaka in i studion för att finputsa vår lilla singel så att den blir perfekt!

tisdag, maj 13, 2008

ps.

var det ingen som fattade att bilden längst ner i i förrförra inlägget om studieinspelningen faktiskt var en film där man hör mig sjunga? (Jag hade åtminstone väntat mig en "jag som trodde man kunde sjunga om man pluggar till musikalartist"- eller "jag hörde en sur ton där i mitten"-kommentar från någon anonym boendes i ö-vik) ds.

Ska jag vara helt ärlig känns livet lite tufft för tillfället av olika anledningar, och inte på det där kreativa sättet utan mer på "okej inte ens det som är roligt är speciellt roligt"-sättet. Jag har kreativa idéer men för lite energi för att fullfölja dem, och det påverkar även det som händer här i bloggen. Jag kommer såklart att uppdatera med jämna mellanrum men ja, jag är ju ingen känd modebloggerska så jag kan ju inte ens rädda situationen med en frågestund (jag skulle gissa att jag skulle få typ en fråga, "vad är din favoritfärg?").
Därför blir det helt enkelt bara lite mindre ett tag, medan jag repar mig (känner jag mig själv rätt kommer jag vara på topp igen imorgon, men nu har jag en buffert).

måndag, maj 12, 2008

Dagen i studion

Hey I'm in the band!
Ester fick två enorma glassar och var tvungen att kasta en, därav skapades bandnamnet "don't throw your icecream away"
Vår musiker-alltiallo Pär
Väntar på min tur.
Lite mer vänta...
Pierre kom förbi och väntade med oss.
video
Johan lyssnar igenom första slasken (finns ca en miljon).

söndag, maj 11, 2008

Hp är ball!

Linn (jag har aldrig sett den blondinen så fullifan) och Hugo
dom balla aporna Frida och HP

Yeees jag fick en bra recension av Linns kärlek i helgen! Han hade sagt följande: "HP var ball!". Jag älskar alla mina kompisars pojkvänner! Mina vänner hittar alltid världens bästa killar som jag kan bli kompis med. Jag behöver inte vara rädd för dessa killar eftersom de helt enkelt inte kan bli mer krångel än kompis, något som annars kan förstöra mina relationer till killarna. Här behöver jag alltså inte vara rädd för missförstånd.
Faktum är att ibland har det varit jobbigast för mig när det tagit slut, barnet som kom ikläm så att säga, men det är smällar man måste ta i livet.

In i Studion

Imorgon ska jag, Ester och Pär in i studion med Johan för att spela in en Ane Brun låt (Lift me från albumet Duets). Pär ska spela alla instrument han kan medan jag och Ester lägger lite stämmor och kanske t o m improviserar lite (oh yeah vi lever på den vilda sidan av djungeln!).
När jag igår berättade för en person att jag skulle spela in fick jag åter igen höra "vaa, håller du på med musik?".


Vad fan tror folk att jag gör här borta?!

19 dagar och ett radioband

Om nitton dagar flyttar jag hem igen efter mitt år av äventyr... jag kan inte fatta det, jag vill inte fatta det och jag vägrar helt enkelt acceptera det. Jag har känt mig så trygg som jag gör här och jag älskar min lilla familj på internatet. Här finns det alltid någon som ställer upp och alltid någon som förstår. Vi pratar om det som är viktigt och vi pratar om det vi egentligen inte bryr oss om, vi pratar om allt.
Markaryd är det värsta och bästa stället på jorden och jag älskar det av hela mitt hjärta!

lördag, maj 10, 2008

festsjukdomen

Jag är redo för fest!
Sebastian och Johan
Frida
Simon, vårt älskade (och enda) kändis-barn.
Bella och Fredrik
Julia och Klara höll ställningarna vid kvällens poängjakt.
Pierre, Pär och Simon

Jag har en otroligt jobbig åkomma när det gäller festerna här i markan. Nämligen att jag alltid får för mig att jag är kär i en av våra ljudkillar och glider runt honom som en gullig liten katt hela kvällarna. Till saken hör även att han har tjej, och igår spenderade jag kvällen åt att spela oberörd och fråga "jaha, när kommer blablabla då?" (funkade kanske första gången, men jag tror han fattade de fem sista). Sen när jag vaknar på morgonen är dock allting tillbaka till verkligeheten, men jag börjar fan bli lite småjobbig mot stackarn.