fredag, november 30, 2007

Vi klär oss för show

mammelucker ON
Slampig glittrig röd latino-kjol
Tighta glittriga 70-tals tights

Det lider mot jul kanske dom flesta tänker just nu, inte vi. Här springer vi runt i mammelucker och sjunger sånger om elaka lejon som egentligen är rädda och dansar med basketbollar i spegelsalen. Vi är stressade, irriterade, trötta, slitna och jätte glada. Med andra ord; det lider mot show!

torsdag, november 29, 2007

Det händer igen

Tjejen till vänster heter Sanna och är mitt kusinbarn. Hon är ett år yngre än jag och håller också på med show. Enligt mig är vi inte alls lika, men i förrgår när Klara såg den här bilden utropade hon; Är det där du?!

Nej, inte idag heller...

Den goda fen


Släng på en blond peruk och scensmink så har vi en av mina karaktärer till Vinterrevyn!

onsdag, november 28, 2007

Call me doctor love

Tydligen är det mig man ringer om man har funderingar kring kärlek, men nu är det så att jag har funderingar kring livet. Vem ringer man då?

tisdag, november 27, 2007

Working nine to nine

Tiden fram till jul ser ut som sådan att vi helt enkelt inte ska göra annat än dansa, sjunga, träna roller och traggla koregrafier. Vi börjar åtta på morgonen och förväntas inte vara klara för dagen förns sen kväll (för min del idag halv nio).
För att alla ska klara av det här har vi en mysgrupp som lite nu och då myser till det med nått gott eller liknande. För min del är det tur eftersom jag har slut på följande matvaror; pasta, mjölk, jucie, frukt, grönsaker och bröd, och någon tid för att åka och handla finns inte förns på fredag.

Med andra ord är jag hungrig, gnällig, frusen och grymt deffad!

Kära Kenneth

Idag hade allas vår sötnos Kenneth skrivit ett personligt brev till var och en i vår klass. I mitt stod det bland annat att han snart kommer och dricker te med mig, och att jag alltid ska sattsa på mina drömmar i första hand.
En sån liten gest, som fyller mitt huvud med så många tankar, tack Kenneth!

måndag, november 26, 2007

bara för en stund

Sen jag och Nicklas gjorde slut har jag sovit två hela nätter och det börjar visa sina tydliga spår. Jag är arg, lynning, barnslig och framförallt grinig. I vanliga fall brukar jag kunna hålla igen och vara relativt tolerant, men i dagens läge händer det att jag pekar finger (du läste rätt, jag pekar finger) åt folk när jag inte gillar deras åsikt. Framförallt spenderar jag lång till tid att stirra på mitt hår som inte sett ut som sig själv sen jag flyttade, och min hy som sakta men säkert faller ihop i takt med att sömntimmarna blir allt färre. Saker som normalt inte spelar så stor roll för mig.
Jag saknar doften av hans jävla snus och att vakna av att han gnisslar tänderna, bara jag får sova igen! Bara för en natt...

söndag, november 25, 2007

Jag har blivit kallad till växjö sjukhus 12/12 helt utan samförstånd med mig för ett lungfunktionstest!

  1. Jag går show, dagen innan Lucia är jag med största sannolikhet extremt upptagen.
  2. Jag är fattig studerande och det är minst 10 mil till Växjö.
  3. Vart ligger det där sjukhuset?!

lördag, november 24, 2007

Ge mig något nytt

Jag såg nyss en bild på en av MIKA´s nya modeller, en väldigt vacker och fin tjej, men jag kände verkligen ingenting.
Långa smala modeller känns för mig lika uttjatat som pannkaka på torsdagar (och tisdagar, och lördagar). Visst det är vacker med gasell-liknande kroppar, men för mig vore det dock mer intressant att se fler tjejer med kurvor och mindre längd som lyckas. För let's face it, är man lång och smal är det lättare att passa i alla de galna kreationerna som visas på catwalken. Vore det dock inte jävligt mycket roligare att se nånting som man faktiskt kan relatera till ibland? Vore det inte skönt att för en gångs skulle slippa stirra på nånting man inte kan uppnå? Skulle det inte vara fint att se nånting och kunna relatera det till sig själv och ens egna möjligheter?

Vissa vill ha sitt kaffe med en skvätt mjölk, jag vill ha mina modeller med en skvätt hull.

PS

Tove är underbart söt, och jag fattar det inte heller, tydligen spelar utseende ingen roll längre. DS

Utgång lika med hemgång

Jag och Klara
Kenneth Kas
Bella och Linn
Frida, Esther och Bella
Bella och Anders


Klara och Linn

Igår gjorde vi ett tappert försök att gå ut i Markaryd, trotts rädslan att bli skjuten i ryggen. Vi började kvällen uppe hos Esther och Carin med att jag fixade håret på dom (det har blivit min grej att styla alla så fort vi ska gå ut). Efter det stack vi ner till Bella för att kolla läget och dricka lite vin (för dom som dricker) och snacka skit så det stod härliga till, igår rann det över för många som hållit tillbaka sen skolstart i Augusti. Efter cirka 3 timmars verbal utrensning insåg vi att det var dags att göra Markaryd farligt så vi gick in till byn, först till Kina där som sjöng Kareoke och sen till Tavernan där dj´n inte fattat att 5 minuter av samma låt inte är okej, och att försöka överskugga det med discorök heller inte fungerar. Summan av kardemumman är att vi kom hem typ halv ett och det enda vi egentligen fick var ordentlig sömn.

fredag, november 23, 2007

Under my umbrella

Idag har vi tränat inför vinterrevyn samt tittat på The Wiz, en väldigt lugn dag med andra ord. En av danserna i revyn är till låten Umbrella och här ovan ser ni en bild från dagens träning. Totalt 7 paraplyn har hittills gått sönder och fler lär det bli. Mig får man dock inte se i den dansen, jag håller mig stenhårt till att vara en paraderande mumsbit i Candyman.

Jag snackar skit

I min klass är det jävligt många som skyller ifrån sig sina brister, vägrar ta kritik, gör som dom vill istället för som dom blir tillsagda och helt enkelt uppför sig allmänt oproffsigt! Det gör mig galen. Det känns som om arbetet står stilla även fast vi tragglat låtarna gåång på gång, men ändå kommer många till träningen och inte kan sin stämma, och inte texten, och att ens försöka prata om nyanseringar ger bara sura blickar.
Ibland undrar jag helt enkelt vad man gör här om man inte förstår eller är villig att förstå arbetssättet för att få fram bra musik.

torsdag, november 22, 2007

Gillala läget

Av nån anledning ska man som showartist vara en knähund som alltid gillar läget, no matter what they tell you to do. Visst, jag fattar grejen, man har valt ett yrke där det finns 100 till som kan vilja ha den rollen och det är klart man ska vara så proffsig att om nån ber en om ett visst resultat ska man visa det. DÄRemot orkar jag inte höra att jag ska gilla läget minst fem gånger om dagen t o m de gånger där jag (eller någon annan) endast gett en konstruktiv åsikt. Det får oss att känna följande (citerat klasskamrat):

"Jag pissar på dom!!!"

from hero to zero

Det fanns en tid när jag gick ut och dansade (på nån klubb, inte till Bjärnum för att öva piruetter) pimplade vin och flirtade med söta pojkar genom rummet. Det fanns en tid när jag klagade på att jag inte ha nått på mig till vardags eftersom det enda jag köpte var nya partykläder.
Dom dagarna är över! Jag har varit lika nykter som Smith är under sitt förhållande med Samantha, jag kommer inte ihåg sist jag flirtade ordentligt och min garderob svämmar över av snygga vardags tee´s. Det här är dock inget jag är nöjd med, jag saknar att glida fram på dansgolvet, jag saknar att vakna men det yppande lilla huvudvärk jag väljer att kalla baksmälla och framförallt saknar jag mina härliga brudar som alltid är peppade på nånting nytt! Kom och hämta mig!

onsdag, november 21, 2007

Lokalkändis, javisst!


Av nån anledning lyckades jag missa att lokaltidningen var på vårt genrep och att han lyckades ta tre smickrande bilder på mig till tidningen, vår show är svängig och ruskigt bra!

tisdag, november 20, 2007

Önskelista

Jag har inte adressändrat och får därför sällan post hit till Markaryd. Nått brev där och nått kort där har ramlat in, men det enda jag kunnat lita på hittills är min kära ELLE.

Följande saker vore väldigt trevliga att få i postlådan:

  • Blandskivor (jag har ingen koll på vad som händer i världen längre)
  • MAT (jag lever på blodpudding, pannkaka och ärtsoppa)
  • Choklad
  • Kärleksbrev

Charleston

Carin och Esther
Jag i min feberyra
Sofie aka Dockan
Idag har vi haft genrep inför vår krogshow så jag släpade mig motvilligt iväg till skolan imorse för att delta trotts min feber. Att showa med feber visade sig inte vara någon större hit, känslan av att svimma alt. att rösten skulle försvinna förstörde ganska mycket att show-känslan. Nu är det dock över och jag kan ligga i sängen resten av dagen och kurera.

måndag, november 19, 2007

Jag svär.

Jag vaknade nyss med den skummaste känslan i magen, som om ensamheten letat sig ner till min mage för att rota sig där, som om allting var en dröm. Inatt var det en dröm, och alla var där. Från den andra till den tredje till han som knappt finns, som om verkligheten kommit ikapp mig under nätterna. Annars kan jag fortfarande låtsas, fortfarande hoppas, fortfarande tro, men bara inte på dig. Nej dig har jag glömt sen timmar tillbaka, på riktigt, alldeles sant, jag lovar!

Jag svär.

söndag, november 18, 2007

Vi lever i en galen värld, vi lever i Markaryd

Borde man inte kunna gå hem från krogen utan att nån blir skjuten i ryggen av (nått vi antar är) en softairgun? Borde inte polisen vara på den personens sida? Är det okej att gå runt med ett basebollträ? Är det okej att sparka sönder våra staket och sedan försöka sparka upp dörrar? Är det okej att utnyttja sin ställning för personlig vinning?
Händelserna här blir alltmer dramatiska och tanken på att gå ut en helg känns mindre och mindre lockande för varje dag som går.

lördag, november 17, 2007

Hallå där Malmö

Malmö var en riktig hit vill jag lova! Jag har nästan lyckats shoppa mig själv till en lycklig människa med nya jeans, ny julstjärna, ny kofta, rökelser, örhängen, julkort, ljus och hans moster.
Märk dock ordet nästan, mitt tomrum är fortfarande större än det svartaste hål. Att Markaryd blir en allt mer farlig plats att bo på gör inte saken bättre (jag berättar imorgon).

fredag, november 16, 2007

Candyman

Just nu håller vi på att lära in en dans till Christina Aguileras låt "Candyman". Den är jävligt fartig och snygg, men en sak stör mig jävligt mycket: Varför är inte Jag candyman?!

Alla som såg vår operette vet att det är ett vinnande konsept att ta på mig en cylinderhatt och sätta en käpp i min hand medan jag bossar runt lättklädda flickor. Här råkar alla bara vara jävligt konservativa mot att låta tjejer spela killar, men 100 kr på att dom skulle älska Hjalmar i en klänning. (at least I would...)

torsdag, november 15, 2007

It's a wonderful life

Det enda rätta att göra dagar som dessa är att köpa ofantliga mängder öl och sprit, en burk snus, två kilo choklad och sedan bunkra upp med det framför sex and the city för att kolla på dom som har det värre.

Jag, en bitterfitta

Jag är den mest bittra och elaka kvinna som vandrar på denna jord just, akta er för mig.

tisdag, november 13, 2007

Konstaterande

I found love, but love didn't find me.

M som i Markaryd

Oh yeah

Malmö

På Lördag ska jag, Linn och Klara sätta oss på tåget till Malmö för lite jul-shopping! Vi ska fika lussekatter, shoppa julstjärnor och rota bland second hand-kläder.

Nån som har fina tips på roliga affärer att beträda under mitt första Malmö-besök?

måndag, november 12, 2007

okej, såhär är det

Det som har hänt är för stort, för mycket och för sorgligt för att jag ska kunna känna att jag kan hantera det. Jag slutar aldrig säga att jag inte vet vad jag ska ta mig till, för jag vet inte, jag har ingen aning. Därför går jag genom min dunkla vardag som om ingenting har hänt för jag kan liksom inte komma på nått svar.
Det finns inget att vara arg på, inget ett ångra och ingen att skylla på, det finns bara kvar att acceptera, men det går som inte! Jag kan inte få in i mitt lilla huvud att det här är sant.

Denial ain't just a river in Egypt

Jag lever i total förnekelse av verkligheten just nu och planerar inte att återkomma till den närmaste tiden, bara så ni vet.

söndag, november 11, 2007

Hemma

öhh.. nu är jag tillbaka i Markaryd och det känns ungefär som en riktigt dålig förkylning under semestern, och då kanske ni tänker; "Du har ju inte semester".

Juust det.

fredag, november 09, 2007

stockholm city

Mitt tåg var även idag försenat 35 minuter vilket gjorde att jag missade Kristoffers skönsång och fick nöja mig med att se honom åka ut (fel!).
Lena och Linda tycker att jag ska höra av mig så att saker inte blir konstiga i framtiden, men jag känner bara att det inte tjänar nånting till, orkar inte riktigt med att bli ledsen igen, igen och igen. Det räcker med att förlora någon man tycker om väldigt mycket en gång per halvår, sen att få en uppdatering en gång i veckan kan jag leva utan.

ingen sömn i sikte

jag fick inte somna förns ca halv fyra inatt trotts att jag gick och la mig vid tio, vilket har resulterat i att mitt huvud känns 3 gånger så stort och mitt hjärta 100 gånger så känsligt.

torsdag, november 08, 2007

En riktig stjärna

Visst känner man sig som en riktig stjärna när man har en egen stand in?

onsdag, november 07, 2007

Dyrka mig?

Det har inte gått mig helt förbi att jag uppenbarligen bara lyckas behålla mina pojkvänner kortare perioder av olika anledningar. Det stör mig, jättemycket.

Hur får man någon att dyrka en?

jo

Jag har inte varit bitter idag, inte vaknat med ångest, ingenting... alla påstår att jag är i chock, vi får vänta och se antar jag.

astma spatsma.. whatever

Idag skulle jag på återbesök för min heshet som förföljt mig i veckor. För två veckor sen hade jag tydligen stämbandsinflammation, men nu när jag kom tillbaka riktades inte en sekund åt den tanken utan bara åt min astma.
Jag har suttit och andas in i en tub med nån vätska i femton minuter och blivit småfull, blåst luft i ett rör, tagit sänkan, lyssnat på hjärtat och bytt astmamedicin för första gången på flera år. Dessutom ska jag käka kortison i fem dagar (fem tabletter om dagen), och är det inte bättre om två veckor skulle jag skeppas iväg till nån lung-klinik för nån slags helkroppsundersökning med röntgen av lungorna, check av stämbanden och fan och hans moster.

tisdag, november 06, 2007

Dagens


Dagens fundering: Är det över när det är över?
Dagens mående: Halsen är sådär, huvet är sådär... och just ja, bitter, jätte bitter!
Dagens smink: Inget, brukar inte sminka mig så ofta.
Dagens klädsel: Mysbyxor, svart tee och svart kofta.
Dagens händelse: Tandläkaren ringde, tjoho!
Dagens planer: Jag har två lektioner idag, sen ska jag försöka äta blodpudding och sen kramas med tjejerna.
Dagens vill ha: En lång mörk man som av nån anledning bor i markaryd och av nån anledning är helt galet förälskad i mig.
Dagens borde: tystnad och glass.
Dagens mat: Frukost: En skiva ananas, en kopp nyponsoppa och två hårdmackor. Lunch: Lite stuvade mackaroner och en soyakorv. (jag vet att jag ska äta kött men korv ser verkligen galet äckligt ut!)

Hej hopp Dubbelmoral

Nu är jag skelögd också...
Ett vakande öga på kameran (dvs mitt bra öga).
Cicci Gone mad
Min dubbelmoral når inga gränser ibland. Igår när jag fick veta att mitt ex hade varit ut i helgen blev jag sur för mig själv och tänkte att han minsann också borde ligga hemma och stirra in i väggen. Tyvärr råkade det falla så att jag visst också råkade gå ut i helgen, den detaljen hade jag glömt, hehe ops...

söt som socker

Igår fick jag ett sms från Nicklas kompis David som hoppades att jag mådde bra trotts allt som hänt, sen ringde jag och vi pratade om allt.
Jag ville gråta när han sa att det som hänt inte står i vägen för att jag kan ringa honom eller någon annan ur det gänget ibland.

måndag, november 05, 2007

Köttoppen

Trotts min bitterhet är det nånting som inte riktigt stämmer enligt mina normer just nu. Jag har ätit relativt bra idag, sovit hela natten och bara gjort ett halvdant försök till att gråta när kvällen närmade sig och jag insåg att jag inte kunde ringa och berätta om min dag som jag alltid annars gör. Det känns tomt utan min vän.

Därför kan jag berätta för er, dagens viktigaste händelse och den senaste tidens nyhet.

JAG ÄTER KÖTT IGEN!

Jag har ätit en tugga kyckling, en strimla leverpastej och en halv tallrik pyttipanna. Hittills leder leverpastejen stort på köttoppen med sin mjuka lagom söta smak.

söndag, november 04, 2007

I'm possibly one bad date away from bitter

Den texten har stått lite överallt hos mig senaste dagarna, men mina kära vänner, det är en lögn! Jag ÄR redan bitter.

Galopperande ångest

mitt lilla utbrott av ilska höll inte särskillt länge, nu är jag åter tillbaka i det galopperande ångestfyllda stadiet.
Om en halvtimma ska vi börja åka mot tåget... hjääälp!

lördag, november 03, 2007

jag välkomnar dig: ilska!

just talk to the hand because I'm not fucking listening!

Jag är så jävla förbannad! Mitt enda lov fram till jul blev en enda katastrof. Jag skulle åka hem och ha det bra och vila rösten och det slutar med ren jävla pannkaka! Borde det inte finnas någon slags regel som förbjuder liknande beteenden mot personer under vila?! Jag känner mig så jävla lurad på min ledighet att jag bara inte orkar vara ledsen! Helvete!

En sak till

Som flera vet brukar Kramfors stadigaste par Åsa och Fredrik ta mig under sina vingar varje gång mina förhållanden spricker, igår var inget undantag. Vi gick ut och åt, till muséet, coop och jysk. Jag gick mest, stirrade lite framför mig och saknade mitt eget parliv i det tysta.
Sen vill dock Fredrik att jag ska berätta vad som hände, och när jag är klart tittar han upp med bister min och suckar (ungefär): "Sånt där blir jag så jävla arg på, ibland skäms jag över att vara kille".

Tack Fredrik.

fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck

Ensamheten vill jag lova tynger mig som ett stort jävla moln ovanför mitt huvud. Inget att skicka sms till när som hellst, ingen att ringa och prata med i två timmar innan jag går och lägger mig, ingen att åka hem till och ingen som håller om mig när jag sover och säger att jag är söt när jag snosar till precis innan jag somnar.
Många undrar vad tusan som hände eftersom vi så uppenbart trivdes så bra ihop och faktum är att jag inte har en jävla aning. Det gick från att vi ena dagen pratade om att ta en sista minuten på mitt jullov till att vi ligger och reder i vad vi känner, och jag åker hem mitt i natten.
Tanken på att imorgon sätta mig på tåget till markaryd och veta att jag inte kommer komma hem till Nicklas igen, att inte ha den trygghet när saker känns jobbiga på skolan får mig helt ärligt att vilja ge upp här och nu. För även fast jag är en del av beslutet, även fast det var jag som bestämde mig för att gå, så betyder det fortfarande inte att han är den som under kortast tid påverkat mig mest.

FAN.

fredag, november 02, 2007

om nån undrar

så lever jag fortfarande, jag försöker bara inte att låtsas om det.

torsdag, november 01, 2007

Tillbaka i ingemanslandet

inatt hände det som inte skulle hända...