onsdag, mars 14, 2007

Såfort jag kom hem från Uppsala kom livet ikapp mig igen. Det var inte så lätt som det kändes där, jag kan inte fika hela dagarna, titta på arkitektur och festa hela helgerna, framförallt kan jag inte prata i telefon när jag vill. Det som känns mest ironiskt är att det känns som flera runt mig också faller, en efter en faller av dominoeffekten som styr över kommunen. Våren som skulle komma som en varm vind mot min vinterfnoskiga kind vände tvärt och lämnade mig utan luft, utan en hand att hålla och utan läppar att kyssa. Min tid kvar i kramfors räknas dag för dag, och för att citera Mats Jonsson (den riktiga):
Nu är ingenting roligt längre.

Inga kommentarer: