lördag, mars 17, 2007

Hallå, ursäkta?

Vad hände egentligen med singelbrudar i Kramfors om jag får fråga? Alla tjejer har helt plötsligt flytt fältet och kvar sitter jag och Tora och bloggar bittert om män som är djur och män som inte diskar efter sig och män som det helt enkelt inte funkar med hur mycket man än vill få det att fungera.
Ni vet han, drömprinsen, som man har varit kompis med i flera tusen år och alla bara väntar och väntar på att något ska hända, men när det väl händer så händer ingenting! Det skulle ju vara han och du, raketer och blixtrar och dunder! Ni är ju menade för varandra, hans hand passar i din, ni gillar samma pretentiösa postrock-band, ni ser för tusan nästan ut som syskon! Och det är kanske då det är dags att stanna upp och fundera över om det här råkar vara den där mannen på miljonen som man helt enkelt bara tycker om supermycket, utan att vara egentligt kär i personen? Existerar han för dig?
Personligen har jag en. Jag spenderade två långa år med velande, suktande blickar, blickar av avsmak när han kom för nära. Man tror man har träffat sitt livs kärlek, men när hans hand smeker en längs halsen vill man hellst av allt bita den (män är djur?). I samma sekund vill man ropa "Förlåt! jag vet inte vad som händer, kyss mig, jag lovar att det blir bra!". Han är ju så fruktansvärt vacker och sårbar när han tittar på en med valpögonen. Efter många om och men får man helt enkelt sänka garden och acceptera, det funkar inte. Det kommer inte bli vi, det har aldrig riktigt funnits nått vi, ingen vet om det någonsin kommer finnas nått heller, men ska vi vara helt ärliga mot oss själva och världen känns alternativet inte så sannolikt.
Jag måste citera Ann "Du kommer sluta ensam och olycklig", som tar mina tankar till andra platser.

  • ensam och olycklig
  • tillsammans och olycklig

Vad är egentligen värst?

1 kommentar:

Tora sa...

words from my mum.
nästa helg är vi alla singlar samlade, i enad front. fint ska det bli