onsdag, februari 28, 2007

Och på den tredje dagen

Jobbade jag, såg på Amelie, pratade i telefon. Still alive.

tisdag, februari 27, 2007

Tillbaka på andra sidan

I förrgår hände det jag aldrig trodde skulle hända på riktigt, i mardrömmar kanske, i vilda fantasier om mörka skogar och onda feer, men aldrig i verkliga livet. Jag har drabbats av total panik, sömnlöshet, överdrivet skojande och ett allmänt lugn på en och samma dag. Till allas lättnad kan jag berätta att mitt allmänna lugn nu har pågått i över ett halvt dygn.
"gör det här till det bästa som hänt dig" fick jag höra, och det är precis vad jag tänker försöka göra. Åka bort ett tag, ordna pjamaspartyt jag så länge velat ha, ringa vännerna mitt i natten, äta godis på vardagarna och såklart hela tiden hålla tummarna för att allting löser sig som planerat. Gör det inte det har jag iallafall hunnit skaffa mig ett ryckte som partypingla och mästerbagare, och det är inte fy skam det heller.

fredag, februari 23, 2007

Att ta sig i kragen


Kan innebära att äta en kaka mindre, välja jeans när man egentligen vill ha tights, handla ekologiskt istället för coop. Eller som jag gjorde; åka en sväng till sandö och prata betyg och allt som hör dittill.

Det var första gången jag återvänt till platsen som tidigare varit mitt hem. Jag gick längs vägen och gick trappan upp för att stanna, vända mig om, och drömma mig tillbaka till min sista dag i Sandöland, Studenten! Alla människor stod fortfarande kvar där, varje del, varje millimeter av skolan påminde om sista dagen. Jag kunde inte komma på om det gjorde ont eller om jag njöt, men jag var iallafall där. Jag hade äntligen tagit mig i kragen och återvänt till brottsplatsen för att ställa allting till rätta. Krister var lika mysig som vanligt, han tog fram betygen och sa att Kemi B blir jag nog aldrig av med. Det är smällar man får ta antar jag, försökte jag tänka, medan jag förbannad kemi och allt som hör därtill.

torsdag, februari 22, 2007

Missing: my voice

Precis som förra året tid sen vinter försvann rösten spårlöst i samband med en viss konsert: TemaKonserten!
Det är då vi spänner våra muskler och går ut i strid för att vinna en plats bland solisterna. Vi blandar krita i vattnet, vi ringer anonyma telefonsamtal på nätterna, mutar orkestern och håller dirigenten i gisslan. Alla (jag sa alla!) medel är tillåtna när tiderna nalkas för konsert.

fredag, februari 16, 2007

Ska det vara så svårt?

Min dator vägrar spela Elton John - Greatest Hits 1970-2002 för mig. Har datorn nånting emot homosexuella män i runda solglasögon och färgglada kavajer som sjunger poprockiga låtar om whiskey, blå ögon och Daniel och hans moster. Eller är det helt enkelt jag som inte är tillräckligt skilled för att få fram lite ljud ur högtalarna? Jag skulle gissa på den senare. Mina älskade storebror brukar åka hem till Bollstabruk ungefär 3 gånger per år för att påminna mig om just detta. "DummavänsterestetHanna kan du ingenting?! Varför lär du dig aldrig nånting?!" Jag har ett enkelt svar: Det finns alltid någon annan som kan, så varför ödsla sin tid på ett problem som uppstår 3 gånger om året?
Varför ska man egentligen överhuvudtaget kunna nånting när man kan veta ingenting och lyssna på Elton John och skaka rumpa?

torsdag, februari 15, 2007

Pärmen

Jag har ordnat en "Viktiga papper"-pärm, ett beslut som tagit mig år att fatta eftersom konsekvensen vuxenpoäng hängt över mig. (20 bast, halvtaskiga knän, äter på regelbundna tider och skulle tycka att det var trevligt med en hund att promenera med. )
Mina papper är viktigt sorterade efter siffror, bokstäver och datum i en blå bredryggad pärm och nu är det bara hunden som fattas.








Livet som flickvän

Det är antagligen inte bara jag som uppmärksammat hur otroligt tråkigt jag varit senaste månaderna, jag har knappt tagit mig igenom ett inlägg för min stackars blogg och när jag väl gör det går det i stil med "idag har jag... och Emanuel.. vänta nämnde jag Emauel?". Bye bye kreativitet och fram med vardagen har ofrivilligt varit nyckelordet.
Förändring är ordet som nu står överst på listan; Jag, Hanna Persson, skall nu göra allt som står i min makt för att nå cynism i stil med Sex and the City-Miranda. Jag kan börja med att berätta hur min vardag numera ser ut, så får vi se vart stigen leder oss.
Jag lever ett fruktansvärt avslappnat liv. Jag gör egentligen nästan ingenting, praktik på Kramfors Kulturskola parallellt med att jag läser musik- och danskurser. Summan av kardemumman: Jag lyssnar på ungdomar som sjunger och går ibland in till salen mittemot för att dansa, följt av att jag duschar och sedan återvänder till ursprunglig plats.
När jag slutar för dagen brukar jag gå till Biblioteket för att hyra två filmer för 30 kr för att ha nånting att göra på kvällen eftersom jag inte vill spendera min så dyrbara fritid på att se reklam (observera ironin).
Mina senaste fem helger har spenderats på olika klubbar där jag skakat mina lurviga till härliga dängor som Pandoras "Don't you know" (som jag även råkar ha som signerad singel).
När jag kommer hem kryper jag ner i sängen och kurar ihop mig brevid mannen som grymtar nånting om "har du haft kul?" och dålig andedräkt.
Där mina kära vänner har vi livet som flickvän. Det är slappt, det är fett, fluffiga vita moln och satan och hans moster.

lördag, februari 03, 2007

25 coronas

1. ålder: 20 bast

2. har druckit dry martini: aldrig nånsin

3. bor på ett zoo: inte för tillfället

4. knäpp: inte så farligt

5. heter katt: Nisse & Gus

6. gillar: dans, konst, musik, kläder, matlaget

7. gör ganska ofta absurda knäppa saker: mycket möjligt

8. bra film: en lång förlovning

9. har brevkompisar: inte det

10. undrar: hur många timmar sover Gus per dygn?

11. kär: varannan jämn dag och varje söndag.

12. snäll: varannan ojämn dag och varje lördag.

13. rädd: aldrig innan 20.30

14. smart: när jag vill.

15. jacka: dumma ångest-jacka

16. tvättar håret: det händer

17. vill: spela fotboll med mjuk boll.

18. gör: fyller i ansökningsblanketter

19. söt: oftast

20. heter: Hanna

21. sympatiserar med: Tora

22. har en vän i uppsala: ja, och en i skog

23. har: mulliga kinder.

24. cocobananaz: nej

25. varför inte?: därför inte

Livet vid sidan om rampljuset

Sen ett år tillbaka lever jag livet vid sidan om, inte riktigt med, inte riktigt tillräckligt bra, inte riktigt... Inte riktigt, men på nått sätt ändå där brevid, på sidan om.
Tittar på, applåderar, fixar roser, kollar läget.
Kan jag berätta att det inte alltid är så roligt att titta på? Även fast det man tittar på är roligt, och man vill vara stödjande men det är svårt att vara stödjande när man ser sin dröm i någon annans händer.
Kan jag få låna en dröm från nåns händer? Kan jag få titta på dig vid sidan om och du kan le, applådera, fixa rosor och kolla läget? Ibland.