måndag, juli 31, 2006

Hanna Persson, tycker att någon slog huvet på spiken!

"Men va fan. Han är ju 75% vatten.
Hur kan man låta nån som har samma
sammansättning som Bobs blandsaft
förstöra ens liv."
Bra fråga allihopa, bra jävla fråga!

söndag, juli 30, 2006

Kalaset

Födelsedagsbarnet Karin

Lika som bär (Erik och Hanna)

Kusinbarnet Birk


Mia och Bernt

Morbror Mikael

lördag, juli 29, 2006

Micke Pettersson - del två

I dagens TÅ kunde vi läsa om Mikael Pettersson (Ledamot av Ung Vänsters förbundsstyrlese) som under ett torgmöte tilldelat Göran Persson och regeringen skarp kritik för att de inte kraftfullt tar avstånd till Israels angrepp på Libanon.

"- När Olof Palmes röst tystnade var det ingen i den socialdemokratiska ledningen som tog över och höjde rösten för att föra fram internationella frågor och fredssträvanden."

Mickes arbete är otroligt insprerande och jag känner stark lust att återuppta min roll inom politiken. Kanske kommer jag inte synas i samma demostrationståg som Micke Pettersson, men jag lovar att jag kommer synas.

torsdag, juli 27, 2006

Hanna Huslig

Frukost Dinkelgröt m. lingonsylt och russin (Havremjölk)

Lunch Potatis- och purjosoppa
Efterrätt Pannkaka med svartvinbärssylt som jag gjorde idag efter att jag och en vårdtagare plockat på baksidan.

Middag Fullkornsspagetti, tomatsås med extra mycket vitlök, färsk basilika och färska champinjoner, grillad Halloumiost, pinjenötter

Emanuel har åter intagit scenen Kramfors (igår kväll för att vara exakt), men han får ingen vidare applåd för storslagen entré. 1/5 Hannor för den om jag själv får bestämma (och det får jag för det är jag som är Hanna, Hanna Persson)!
Det ska hursomhellst bli kul att träffa honom, nån gång, förhoppningsvis nästa vecka.


Historien om Micke kommer uppdateras denna vecka...

söndag, juli 23, 2006

Hanna Persson, tonåring i övre medelåldern

Tekoppen (Hanna, Uppsala Forever), Fair Trade choklad 60% med apelsinsmak, otaliga fotografier av blommor och en längtan i blicken när hon sitter på trappan och väntar på att föräldraskapet ska komma hem efter sin vansinnespromenad i ovädret.
Ända sen jag var liten har jag krupit ihop på bron och tittat och lyssnat på regnet under somrarna, ända sen jag blivit stor har jag ibland reflekterat över det. Det är dock en helt annan historia.

Igår ringde Micke Petterson till mig som ett brev på posten för första gången på en evighet och ville veta hur planen för sommaren skulle se ut eftersom han i slutet av sommaren åter styr kosan mot Skåne där han pluggar för fulla muggar.
Historien om Micke Petterson kan berättas på många sätt, men vädret i ära dras jag tillbaka till motståndsfestivalen 2004.
Motståndsfestivalen där jag träffade Altemark, motståndsfestivalen där jag såg alla kända vänsterpolitiker tala, motståndsfestivalen där jag var en av dem som kämpade för mänskliga rättigheter. Och motståndsfestivalen när mitt, Siris och Malins tält en natt regnade in under en ovädersnatt och vi kröp in till grabbarna och jag för första (och enda) gången i mitt tonårsliv höll hårt i någon av ren rädsla. Denne någon var såklart Micke, min räddare, min medkämpe, mitt telefonsamtal mitt i natten och min "det blir aldrig mer än såhär och det vet vi bådatvå".
Det är inget att vara bitter över, det var så det var och inget mer med det. Det är våran historia, det är vilka vi var och det är antagligen inte vilka vi är idag, men läget är samma som då.

fortsättning följer...

lördag, juli 22, 2006

I hear only through the filter of my story.

Idag är det Lördag och jag är ledig.
Jag och föräldraskapet har varit till Kyrkdal en sväng på Loppis och jag hittade två söta väskor och 3 bra lp-skivor. I en av väskorna låg ett par clips och två visitkort tillhörande Adolf Rullander, så om någon känner denne hör av dig så jag kan få höra historien om väskan.
Strax efter att jag kommit hem från Kyrkdal inser jag att vi har slut på goda äpplen, så jag hoppar på cykeln för att ta mig till Konsum, halvvägs fram tvärnitar jag framför en Loppis här i Bollsta efter ett snabbt beslut. Där hittar jag två cd-skivor, en med Frank Sinatra och en med BeeGees.

Nu ska jag snart ta på mig skorna och gå till faster i Näs för att bli bjuden på middag där, väldigt trevligt vill jag lova.
Något annat som vore väldigt trevligt vore om Emanuel kunde släpa sig hem från Gotland för jag lider abstinens här hemma i vardagen. Om fyra dagar sägs han komma hem, men om jag känner honom rätt kommer han nog inte stå här på trappan med rosor och kostym onsdag kväll. Men säkert nån annan dag.


Åhh vad jag ligger och lider i min ensamhet... stackars, stackars mig.

onsdag, juli 19, 2006

tisdag, juli 18, 2006

Kulturvärld

Nu har jag jobbat varje dag i nästan en vecka, och det sociala livet har kammat noll ända sen jag förra veckan tog en fika på Bakfickan med Cicci.
Jobbet är bra, men det tär på en i längden. Kvällarna har jag därför spenderat med böcker, dokumentärer och musik.

I bokväg ska jag snart återuppta Fahrenheit 451 som snabbt kommer följas av Autografjägaren som jag fick av mamma efter att dom hade åkt en sväng till Sundsvall (medan jag slet på jobbet). Idag hittade jag dessutom en bok vid namn "Hallå där köp blåbär", en gammal versdiktbok.

"Gud som haver barnen kär,
se till mig som nygift är.
Vart jag mig i sängen vänder
är han där med sina händer."

I Musikväg har vi några nykomlingar och återvändare. Blindside (svenskt kristet hardcoreband) Dixie Chicks (vad det nu är) och New Buffalo (australiensk indie, i bild) underhåller mina kvällar.

Vi går inte heller glömma att min garderob genomgår en väldig förvandling och förnying. Jag har rensat ut två IKEA-kassar med kläder och införskaffat nya ställningar att hänga mina klänningar på. Varje kväll i kanske fyra dagar har jag nu spenderat med att plocka och grejja, det är nästan beroendeframkallande att fixa om i garderoben! Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på mina kläder. Jag vet att jag kan klä mig rätt enkelt oftast, men jag har sjukt mycket kläder. Jag antar att jag gillar att samla, titta på och fantisera om allt man skulle kunna göra av dem.

lördag, juli 15, 2006

fredag, juli 14, 2006

Hanna Persson, förlorad!

Idag var jag och Cicci i Kramfors stad för att göra diverse ärenden, bland annat köpa en cykeldäck på intersport.
Väl klart med cykeldäcket och på väg ut ur affären sträcker en äldre dam ut en liten lapp till mig med rubriken; "Frälst eller Förlorad", följt av en kortare text som förklarade att den som inte trodde på Frälsaren skulle hamna i helvetet. Men, Om man läste en kortare förlåtelsemening med rent hjärta skulle han förlåta och låta en hamna i himlen (ändå).
Jo tack, jag får väl helt enkelt nöja mig med eviga eldar, men jag har ju aldrig varit särskillt kräsen vad gäller boende, utan tyckt sällskapet är det som räknas.

torsdag, juli 13, 2006

Foto

Jag är sugen på att klippa håret ungefär sådär!


(igen)

onsdag, juli 12, 2006

1000 saker

Jag har i några dagar varit någotsånär besatt av "sound of beating wings" och jag har egentligen 1000 saker att skriva om, men jag får liksom ingen reda på mina tankar just nu. Jag måste verkligen ringa chefen och kolla hur det blev med ledigheten, det var en otroligt förvirrande historia och jag kände mig mest bara jobbig och dum som bad om ledigt, men hur skulle jag ha kunnat veta i april att jag behövde vara ledig en fredag i juli? Nej, just det.

tack för mig, vegopastej.

söndag, juli 09, 2006

Hanna Persson, hemma igen!



Nice, nice, nice, nice, nice, nice... vart sjutton ska man börja?

Det första som händer när vi kommer dit är att ingen taxi vill ta oss till Mont Fabron eftersom vi var sex personer.
Det sista som händer är att våran taxi blir påkörd och att vårt flyg försenas 2 timmar.

Jag och Emelie bestämde oss redan från första stund att den här resan skulle bli en upptäcktsfärd och ett äventyr, och det blev det!
Vi lärde oss ta oss fram med bussarna, vi lärde oss närbutikerna, vi gick på söndagsmässa, vi såg Frankrike vinna mot Portugal på en liten pub i centrum, vi hälsade bonjour till grannarna, vi var på Chagall och studerade konst, vi promenerade i timmar, och vi åt choklad i ett enormt överflöd.
Mätta och belåtna börjar vi packa våra väskor fredag kväll medan vi pratar om framtiden, skolan, världen, kärleken och allt annat som står framför oss. Att komma hem till Kramfors när man fått smaka på livet känns aldrig särskillt kul, men av nån mystisk anledning känner jag ändå att jag är på väg mot nånting bättre, att jag börjat förstå vad jag vill få ut av min tid och vilka jag vill spendera den med, och när man vet det. Känns det ganska bra ändå, även fast jag är kvar i Kramfors.

lördag, juli 01, 2006

Hanna Persson, på resande fot

Med en klump i halsen, packade väskor, endast tre par skor och minst 5 par strumpor börjar resans avgång närma sig med stormsteg. Jag? -fortfarande lugn som en filbunke.
Livet här hemma ses just nu som mer stressande än resan.. dom eviga; Vi förstår oss inte på män (stilen: Varför står han inte utanför mitt fönster och sjunger balader? Vart är blommorna? Vart är breven? Helt enkelt, vart är sagoromantiken?), hur kommer det sig att kramfors är så stereotypiskt tråkigt, var är festerna, var är kulturlivet, vart är vårt hängcafé och vart fan är dom bra jobben?